Surviving The Game (1994)
Uteliggare luras av ondsint megaloman till ett jobb som visar sig gå ut på att bli jagad till döds av överklassgubbar. Känns detta scenario igen? Om svaret är ja, så är det för att den storyn förekommer i ett flertal halvdana actionfilmer, bl.a. Jean-Claude Van Damme-filmen "Hard Target" och denna Ice T-rulle, Surviving the Game. Men där Hard Target har cajun-karate och bayou-shootouts har Surviving the Game "hood smarts" och vildmarksslagsmål.
Väl uppe i bergen - som man bara kan nå genom flygplan - så börjar gänget med att inta en stor middag. Under middagen börjar stämningen spåra ur mer och mer, och snart står det klart för Mason att han inte är där för att hjälpa till utan för att bli jaktbyte. Mason slår tillbaka, bränner ner huset och springer in i skogen. Då påbörjas en "Predator"-liknande serie konfrontationer där jaktgänget decimeras en efter en.
Filmen är helt ok, en ganska avslappnad och rolig iteration av The Most Dangerous Game-scenariet. Gillar man crazy characters à la Busey och sunkiga one-liners är den här filmen perfekt som stabil kvällsunderhållning. (3/5)
Jack Mason (Ice-T) är en hemlös man som lever på gatorna med sin hund och sin polare Hank. När de omkommer har han inget kvar att leva för och försöker ta sitt liv, men blir räddad utav en missionsarbetare, Walter Cole (Dutton). Denne föreslår att Jack ska arbeta som guide för "Hell's Canyon Outfitters", en jaktklubb i vildmarken. Jack söker upp klubbchefen Thomas Burns (Rutger Hauer), som ger honom jobbet. En tid senare sitter han, ute i ingenstans, med jaktsällskapet i klubbstugan och äter supé. Det bjuds på spädgris, rödvin och cigarrer. Sällskapet består (förutom Burns och Cole) utav Doc Hawkins (Gary Busey), Wolfe Sr. (Abraham) med sin son, och John Griffin (McGinley).
Hawkins är psykolog och visar sig vara hjärnan bakom denna "jaktterapi", som han kallar det. Wolfe Sr. tar med sonen på denna jakt för att göra denne till en man, och Griffin behöver bearbeta förlusten av sin dotter. Morgonen därpå börjar jakten, när Mason väcks med pistoler riktade emot sig och får ett försprång medans jaktsällskapet äter frukost. Med bara sin listighet som hjälp börjar Masons kamp för överlevnad ute i vildmarken, emot flertalet beväpnade och snabba fiender.
I början av filmen får vi se en jaktscen där en låghårig luffare blir jagad av dessa personer. Han blir till slut skjuten med en armborst, vilket ger starka vibbar utav Hard Target, som faktiskt släpptes ett år innan denna film. Handlingen är likadan, dock saknas alla spektakulära hoppsparkar som Van Damme levererade. Denna film fouserar mer på de hemlösas utsatthet, och sveket som missionsarbetaren står för. I Hard Target visades skurkarna som stereotypa elakingar, men här får man lära känna de närmare, se deras psykopatiska drag och tankar. Hawkins fick som barn exemelvis kämpa emot och döda sin egna hund, som en sorts mandomsprov.
Det känns rätt osannolikt att jägarna lätt ska kunna upptäcka bytet, då det är skog och berg runtom stugan, som bara kan nås med flyg. Ändå kan de plötsligt komma på att Mason sprungit tillbaka till stugan, efter att ha åkt fyrhjulingar åt ett håll i några minuter. Under tiden har han hällt bensin inomhus och upptäckt ett hemligt troférum, där luffarhuvuden står konserverade i glasburkar. Ice-T bjuder på sig under filmens gång, man får se honom springa på ett löpband och ta ett varmt bad, drickandes rödvin. Han snackar som man bör i ghettot och framstår som en riktig tuffing. Under filmens gång visar det sig att han en gång haft fru och barn, som omkom i en brand, vilket fick honom att anklaga sig själv för detta och hamna på gatan, tragiskt.
Slagsmålen är väldigt lama, Mason skjuter inte heller så mycket utan smyger mest runt i skogen och tar ut fienderna en efter en. Antalet explosioner är lågt, Det är den labile Busey som lyfter filmen, scenen då han berättar om hur han fått döda sin hund (med tillhörande morrande och skall!) är väldigt underhållande.
Filmen är värd att se en gång, men jag skulle hellre se om Hard Target istället, helt klart.
/T
