The Punisher (1989)
The Punisher (Mark Goldblatt, 1989, USA)
Punisher - "straffaren"... Svagt namn på en superhjälte? Så heter han iallafall, Dolph Lundgrens rollkaraktär i denna oklara actionrulle. Denna bikaraktär från Marveluniverset är en vigilante-typ som på eget bevåg tar kål på skurkar. Dolph ger sin rolltolkning en stel och livlös leverans, och filmen i stort följer samma mönster.
Punisher - "straffaren"... Svagt namn på en superhjälte? Så heter han iallafall, Dolph Lundgrens rollkaraktär i denna oklara actionrulle. Denna bikaraktär från Marveluniverset är en vigilante-typ som på eget bevåg tar kål på skurkar. Dolph ger sin rolltolkning en stel och livlös leverans, och filmen i stort följer samma mönster.
Lundgren bor i avloppssystemet och kommer ibland upp för att döda folk från det maffiakonglomerat som dödade hans fru och barn. Straffarens kostym är inspirerad av Schwarzeneggers i Terminator-filmerna och hans styltiga repliker verkar vara det också. Filmen har många explosioner (en särskilt tillfredsställande detonation spränger en gammal Volvo G70) och egentligen består den mest av två saker: de tidigare nämnda explosionerna och skumma och konstiga avrättningar. Detta tonsatt med ett symfoniskt ljudspår som känns väldigt malplacé.
Rollsättningen är intressant då ingen spelar sitt ursprung: holländaren Jeroen Krabbé spelar italienare, svenske Dolph Lundgren spelar amerikan och afroamerikanska Louis Gossett Jr spelar karaktären Jake Berkowitz. Den närmaste att vara "korrekt" typecastad är den japanska-amerikanska skådisen Kim Miyori i rollen som yakuzabossen Lady Tanaka.
Filmen helförbjöds i Sverige (trots att huvudrollsinnehavaren Dolph är svensk!). Det är förståeligt dock, då det är rätt mycket jävla våld. Och en del av det våldet i närheten av barn, på ett oreflekterat 80-talsvis som aldrig skulle dyka upp i en actionfilm idag.
Denna film är ingen höjdare, men möjligen intressant att se för fans av Dolph Lundgren eller Marvelgenren (tyvärr tillhör jag inte någondera.)
/S
- We are Yakuza. When your ancestors were still shepherds screwing sheep on the mediterranean coast, ours were the crime lords of Asia.
Lady Tanaka sätter en italiensk mafioso på plats (dock härstammar såväl Yakuzan som Comorran från åtminstone 1600-talet, enligt wiki?)
Filmen handlar om Frank Castle (Lundgren) - en helt vanlig polis, som drabbas av maffians bilbomb, där frun och barnen omkommer. Han förvandlas därefter till ett motorcykelåkande vrak som bor i kloakerna och för monologer med Gud. Han ser varken fysiskt eller psykiskt frisk ut och hans enda vän är en klassiskt skolad uteliggare som har oförklarligt bra koll på "snacket på gatan" om kommande drogleveranser och dylikt. Han börjar kallas "the punisher", då han mördar stadens kriminella för att skipa rättvisa.
Berkowitz (Gosset Jr.), hans gamle mentor och dess nye kollega Sam (Everhard) är de enda i polisstyrkan som misstänker att det är Frank Castle som är "The Punisher" och försöker hitta honom. Sam programmerar en gammal Hewlett-Packard till att analysera var Franks gömställe är och de får en korrekt träff direkt! Jag känner en naiv övertro till datorernas möjligheter från filmskaparnas sida?
Franks ivriga decimerande av medlemmarna i den italienska maffian (125 döda på fem år!) gör deras organisation så försvagad att familjerna tvingas samarbeta, tills en ny spekulant dyker upp. Lady Tanaka - den första kvinnliga yakuzabossen någonsin (som i Kill Bill?) gör en våldsam entré och vill ta kontrollen över stadens undre värld. Med sig har hon en dövstum adoptivdotter som leder attackerna på italienarna (en namnlös karaktär vars bakgrund aldrig riktigt förklaras).
Tanaka tar maffiabossarnas barn som gisslan, för att få mafiosorna samarbetsvilliga. I hemlighet har hon redan sålt barnen till slavhandlare, något Frank nu behöver stoppa. Hans jakt på de skyldiga visar sig drabba de oskyldiga hårt, vilket Berkowitz upprört informerar honom om.
I slutet tvingas han samarbeta med sin ärkefiende, maffiabossen Gianni, vars son de nu behöver rädda.
Blandningen Dolph/yakuza får en att tänka på "Showdown in little Tokyo". Den recensionen skulle kunna återanvändas även till Punisher, "ett hav av döda japaner" passar in även här. Tyvärr bleknar Punisher i jämförelse, då den hamnar hopplöst efter vad gäller action-nivån (Dolph är inte heller lika biffig här). Trots filmens extrema body count är effekterna och stunten rätt trista, egentligen. Det märks att man har försökt maxa filmen med japanska inslag: ninjor, kendo, samurajer, kabuki, karate, yakuza etc.
Scenerna där Frank mejar ner Yakuzans svartklubb är komiska, han går loss på automaterna med en kulspruta och skjuter vilt omkring sig bland flyende gäster.
Jag är inget stort fan av filmer, baserade på serietidningar. Trots detta hade jag tidigare sett och ändå diggat Punisher från 2004, den med Travolta som skurk.
Den aktuella 80-tals-punishern är tyvärr en tristare variant, kanske gör Dolph den lite sevärd ändå?
/T
