Species (Roger Donaldson, 1995, USA)
Species fick mig att tänka på nakenhet i film. För huvudpersonen är naken en hel del i denna film. Nån måste sett Arnold i T2 anlända naken till bikerbaren och tänkte, hur vore det om detta gjordes med en kvinnlig huvudroll? Den ”erotiska thrillern” var i svang under denna period, så det var väl bara en tidsfråga innan den här kombinationen provades.
Storyn är som följer: ett hemligt forskningsprojekt testar att skapa genmodifierade aliens i ett labb, nånting går fel, alienprodukten flyr in i samhället, med ett specialteam hack i häl för att oskadliggöra henne (om man nu kan kalla monstret för en kvinna).
En annan inspirationskälla är Alien (HR Giger ritade monstren för båda filmerna). Men där Alien har en subtil anspelning på sex så har Species en relativt explicit framtoning. Hela filmen handlar nämligen om hur denna utomjording i fotomodellkropp ska hitta män att föröka sig med.
En väldigt publikfriande premiss, med mycket naket. Men det nakna känns obehagligt, och äckligt, för det tillhör en utomjording, inte en människa. Och förökningshetsen känns också creepy, som en slemmig tickande biologisk klocka. Jag gillade inte riktigt filmen, dels för att jag inte gillar skräck, och dels för att tycker det kändes ofräscht med all lättkläddhet. Dock var det kul att se Forest Whitakers insats som synsk medhjälpare till de hemliga agenterna.
/S
- I've got his machine, should I leave a message?
- Yeah, tell him he's about to copulate with a creature from outer space.
Preston gör sig lustig
En grupp människor har samlats i ett mötesrum. Bland dem finner vi en molekylärbiolog, en antropologist från Harvard, ett psykiskt medium och en legosoldat. Det visar sig att agenten Xavier Fitch (Kingsley) från en hemlig rymdmyndighet kallat till detta krismöte, då de behöver spåra upp och döda en farlig rymling - ett litet flickebarn!
Xavier berättar att man 1974 skickat ut ett meddelande i rymden med data om jorden och mänskliga gensekvenser. 1993 kom ett svar som inkluderade en sekvens utomjordligt DNA med instruktioner om hur det skulle kombineras med mänskliga mostvarigheten.
Som resultat lyckades man skapa hybridbarnet Sil, en flicka som växte med rekordfart och gick från äggcell till småbarn på en vecka. Innan projektet hann avbrytas (och barnet gasas) lyckades hon fly och hoppa på ett tåg.
Ombord föråt barnet sig på sötsaker och tog skydd i en kokong, där hon över natten växte till en ung kvinna. Hon klev av i L.A. och har svårt att passa in, dessutom letar hon nu efter en partner för befruktning!
Sil (Henstridge) är socialt inkompetent i början, men hon är en fast learner och snappar upp saker ur tv-program och av andra. Samtidigt är hon impulsstyrd, efter att ha sett ett par hångla på tv drar hon direkt till en nattklubb där hon mördar en rival i jakten på män. Senare åker hon hem till en rik snubbe (flådigt hus, ljudstyrning på både lampor och hångelmusik!), men kan analysera att han har diabetes och nobbar honom. En minnesvärd scen består av att han tvångshånglar med henne, och blir genomborrad av Sils tunga.
Gänget är henne konstant på spåren, varför hon tvingas iscensätta sin död. Sil återvänder dock till deras hotell, var hon förför antropologisten Dr Arden (Molina), blir gravid och flyr. Den slutliga bataljen sker i kloakerna under hotellet, där de återstående får slåss mot såväl Sil som hennes nyfödda son!
Vilken virrig story! Det var kul att se Michael Madsen spela legosoldat. Det psykiska mediet kändes som en krystad roll, vars enda uppgift verkade bestå av att ibland rynka på pannan och säga att något är fel, eller att ha oförklarligt bra koll på att Sil är i närheten.
Filmen gav också exempel på den tidens klubbar med tidstypisk dance, vilket alltid är kul att se i efterhand.
Hela sekvensen med det andra labexperimentet där rent alien-DNA odlades kändes som utfyllnadsmaterial. Filmen hade hittills levererat juste effekter, men det var skrattretande att se karaktärerna skrika av fasa åt mörkgröna såpubblor som växte i storlek.
För att summera, en scifiinspirerad film med intressant men komplicerad story, sjuk scen på barn i isoleringscell som ska gasas, mycket naket och som var minst en halvtimme för lång.
/T
