Deep Rising (1998)
Deep Rising (Stephen Sommers, 1998, USA)Den här typen av filmer görs inte längre! Huvudskådisen Treat Williams ser ut som en seriefigur, och hela filmen känns som ett dataspel. Med en släng av allt från Speed 2, Die hard, Alien och Deep blue sea är detta en verklig blandning. Den öppnar med att en motorbåt ruschar på ett stort kryssningsfartyg, som vi får veta är på sin jungfrufärd. Motorbåten är abonnerad av ett gäng våldsverkare och det visar sig snart att de planerar att angripa fartyget. Men väl framme märker de någonting fruktansvärt har hänt...
Jag har svårt att uppbåda särskilt mycket entusiasm för den här typen av film. Jag uppskattar inte gore och slime, och manusdialogen är fylld med självironiska gliringar som känns ovarsamt hanterade. Lite rolig var vattenskoterscenen i slutet där Treat och Famke Janssens karaktär åker runt i de översvämmade korridorerna. Tydligen floppade filmen rejält och ursprungligen var det tänkt att Harrison Ford skulle spela huvudrollen. En film som (rättmätigt) glömdes bort, men som sedan dess har hittat en trogen publik bland retrofans. Rekommenderas ej.
Jag har svårt att uppbåda särskilt mycket entusiasm för den här typen av film. Jag uppskattar inte gore och slime, och manusdialogen är fylld med självironiska gliringar som känns ovarsamt hanterade. Lite rolig var vattenskoterscenen i slutet där Treat och Famke Janssens karaktär åker runt i de översvämmade korridorerna. Tydligen floppade filmen rejält och ursprungligen var det tänkt att Harrison Ford skulle spela huvudrollen. En film som (rättmätigt) glömdes bort, men som sedan dess har hittat en trogen publik bland retrofans. Rekommenderas ej.
/S
"This place looks post evac, man. Total spooky town."
- Mason börjar balla ur
Filmen öppnar med textstycken som informerar om de djupa avgrunder som döljer sig under det sydkinesiska havet, vilka har slukat otaliga skepp under historiens gång.
Oturligt nog är det just dit kapten Finnegan (Williams) har begett sig. Han sysslar med mindre lagliga transporter i sin häftiga motorbåt, med mottot "if the money's there, we don't care". Besättningen består av den irriterande mekanikern Pantucci och medhjälparen Leila.
Ett rutinuppdrag visar sig vara mer än vad de förväntade sig, när ett gäng välbeväpnade legosoldater hyr båten och behöver skjuts från A till B. Soldaternas chef Hanover har med en större arsenal vapen och torpeder och har planer på att ta över och plundra ett specifikt skepp.
Innan Finnegan och resten nått kryssaren kraschar de in i en drivande motorbåt, deras egna båt tar stor skada. De är tvungna att dela upp gruppen - Leila stannar kvar och reparerar skadorna, medan resten klättrar ombord på kryssaren för att leta reservdelar.
Bordningen går enligt plan, ända tills de stormar in i en kusligt tom och blodig festsal. De initialt hårda tuffingarna till legosoldater börjar så småningom tappa lugnet och balla ur.
Tjuven Trillian (Janssen) som lyckats nästla sig in på festen blir tagen på bar gärning och låses tidigt in i matförrådet. Hon och ägaren + kaptenen, som tagit skydd i valvet är de enda levande kvar på skeppet när legosoldaterna/piraterna dyker upp.
Piratgänget tvingas samarbeta med de andra för att överleva, deras överdrivna automatkarbiner kommer väl till användning mot monstrets tentakler.
Till slut förstår Finnegan att legoknektarna samarbetade med Canton, som också var den skyldige till navigationssabotaget. Han förstod nämligen att det stora projektet skulle bli en förlustaffär. Därför planerade han en skenövertagning och plundring av skeppet, med en torpedering som avslut för att casha in på försäkringen.
De börjar spekulera i att sjömonstret tillhör Ottoia-släktet. På 40 000 fots djup har det växt sig enormt och använder sina käftförsedda tentakler till att sluka sina offer, som sedan smälts sönder. "They drink you", som Canton förklarar. Som bevis får man se ett halvt sönderspjälkat, levande offer ramla ut ur tentakeln i en hemsk scen. Trots sin storlek färdas tentaklerna oförklarligt med enorm hastighet genom trånga passager. Mot slutet visar det sig att tentaklerna tillhör en enorm bläckfiskliknande varelse!
Låt se, action ombord på ett lyxfartyg, någon som slår ut navigationssystemet och extrem thrashing, ringer det en klocka? Nog för att Speed 2 har massvis med skeppsrelaterad förströelse, men Deep Rising tar ändå priset! Detta är som en hybrid mellan Speed 2/Deep blue sea, men med mycket mer förströelse och springande i vattenfyllda korridorer.
Det är bra att vapnen har "thousand round capacity" och är vattentäta, för här peppras det för fullt. Tentaklerna verkar tåla hur mycket som helst, och det kommer ständigt nya!
En oväntat maxad film med glimten i ögat detta, som föll mig i smaken. Jag förväntade mig mycket sämre kvalitet, men CGI-effekterna var riktigt bra försin tid (återigen jämfört med Speed 2 som kom ut ett år före!). Ett spännande och abrupt slut dessutom, tyvärr kom det ingen uppföljare..
/T
