Mercury Rising (1998)
Mercury Rising (Harold Becker, 1998, USA)
"It's Mercury, dude, somebody just walked on water, you have to get up here - now"
Bruce Willis och en konstig unge i välregisserat actiondrama med outgrundligt manus.
I Mercury Rising är Bruce Willis en FBI-agent som efter ett misslyckat uppdrag blivit omflyttad till signalspaning. Han får då nys på en autistisk unge som precis lyckats knäcka koden till en topphemlig chiffer som används för att kommunicera med USAs utplanterade spioner - genom att ha tittat i en pusselbok (!). Willis blöder för barn efter att ha sett en pojke dö i sitt förra mission, och tar sig an att skydda denna kodknäckarkille, som heter Simon. NSA-direktören Nicholas Kudrow (Alec Baldwin) bestämmer sig nämligen för att han måste ta kål på den här ungen eftersom han har löst koden, trots att det rör sig om en tioårig gravt autistiskt barn. Hemliga agenter skickas till Simons hem och dödar hans föräldrar, men missar honom. Willis hittar honom däremot i en garderob, "tvångsräddar" honom och gör allt han kan för att pojken inte ska hamna i fel händer.
I då 70-årige Harold Beckers (Sea of Love (1989), Malice (1993)) regi blir Mercury Rising habilt genomförd, men tyvärr är manuset alldeles för ogenomtänkt. Är det trovärdigt att NSA skulle arbeta såhär? Finns det någon grund för det skapas sympati för huvudkaraktärerna? Är deras agerande psykologiskt plausibelt? Svaret på alla tre är tyvärr ett rungande nej.
Filmen rör vid samma övervakningsparanoiska känsla som the Conversation (1974) eller Enemy of the State (1998), fastän med mycket sämre genomförande.
Willis är däremot bra, han gör vad han ska. Fightscener och actionelement är på plats. En punkt där det brister är dock den obehagliga porträtteringen av autism som barnskådisen Miko Hughes ger prov på. Eller är det kanske castingansvarig som gjort en tabbe? Den här ungen är inte believable som autist för fem öre: "Si-Mon is here, Ma-Mi" är hans catchfras, som om han vore en robot! Den högst sistaminuten-tillagda kärleksstoryn mot slutet känns för övrigt också ganska robotisk.
Tydligen är chiffer-i-pusselbok-grejen en referens till en skröna som florerade på 80-talet om att underrättelsetjänsterna satte in koder i såna böcker för att kunna rekrytera potentiella kodbrytare. Det här manuset skulle ha tjänat på att ha fler underbyggda referenser till underrättelseverksamhet och några fler timmar i skrivstugan. Manuset är adapterat från en ungdomsbok (Simple Simon), men originalet kan omöjligt vara lika bristfälligt som slutprodukten. Om man gillar Willis och 90-talsaction, så är Mercury Risinghelt ok. Men vänta er inte ett tight manus - för det här innehåller så många tankevurpor och logiska fel att till och med "Victor och Samir" skulle upptäcka dem.
Och en sista grej: varför i hela fridens namn fick den titeln Mercury Rising? För att det skulle låta tufft? Visst, koden heter "Mercury" och kvicksilver stiger när det blir varmt - men kom igen, det är ungefär lika pajigt som Gorbys piroger från Dafgårds.
"It's Mercury, dude, somebody just walked on water, you have to get up here - now"
Bruce Willis och en konstig unge i välregisserat actiondrama med outgrundligt manus.
I Mercury Rising är Bruce Willis en FBI-agent som efter ett misslyckat uppdrag blivit omflyttad till signalspaning. Han får då nys på en autistisk unge som precis lyckats knäcka koden till en topphemlig chiffer som används för att kommunicera med USAs utplanterade spioner - genom att ha tittat i en pusselbok (!). Willis blöder för barn efter att ha sett en pojke dö i sitt förra mission, och tar sig an att skydda denna kodknäckarkille, som heter Simon. NSA-direktören Nicholas Kudrow (Alec Baldwin) bestämmer sig nämligen för att han måste ta kål på den här ungen eftersom han har löst koden, trots att det rör sig om en tioårig gravt autistiskt barn. Hemliga agenter skickas till Simons hem och dödar hans föräldrar, men missar honom. Willis hittar honom däremot i en garderob, "tvångsräddar" honom och gör allt han kan för att pojken inte ska hamna i fel händer.
I då 70-årige Harold Beckers (Sea of Love (1989), Malice (1993)) regi blir Mercury Rising habilt genomförd, men tyvärr är manuset alldeles för ogenomtänkt. Är det trovärdigt att NSA skulle arbeta såhär? Finns det någon grund för det skapas sympati för huvudkaraktärerna? Är deras agerande psykologiskt plausibelt? Svaret på alla tre är tyvärr ett rungande nej.
Filmen rör vid samma övervakningsparanoiska känsla som the Conversation (1974) eller Enemy of the State (1998), fastän med mycket sämre genomförande.
Willis är däremot bra, han gör vad han ska. Fightscener och actionelement är på plats. En punkt där det brister är dock den obehagliga porträtteringen av autism som barnskådisen Miko Hughes ger prov på. Eller är det kanske castingansvarig som gjort en tabbe? Den här ungen är inte believable som autist för fem öre: "Si-Mon is here, Ma-Mi" är hans catchfras, som om han vore en robot! Den högst sistaminuten-tillagda kärleksstoryn mot slutet känns för övrigt också ganska robotisk.
Tydligen är chiffer-i-pusselbok-grejen en referens till en skröna som florerade på 80-talet om att underrättelsetjänsterna satte in koder i såna böcker för att kunna rekrytera potentiella kodbrytare. Det här manuset skulle ha tjänat på att ha fler underbyggda referenser till underrättelseverksamhet och några fler timmar i skrivstugan. Manuset är adapterat från en ungdomsbok (Simple Simon), men originalet kan omöjligt vara lika bristfälligt som slutprodukten. Om man gillar Willis och 90-talsaction, så är Mercury Risinghelt ok. Men vänta er inte ett tight manus - för det här innehåller så många tankevurpor och logiska fel att till och med "Victor och Samir" skulle upptäcka dem.
Och en sista grej: varför i hela fridens namn fick den titeln Mercury Rising? För att det skulle låta tufft? Visst, koden heter "Mercury" och kvicksilver stiger när det blir varmt - men kom igen, det är ungefär lika pajigt som Gorbys piroger från Dafgårds.
/S
Bruce Willis spelar FBI-agenten Art Jeffries, som i filmens öppningsscen misslyckas med att avstyra ett gisslandrama. Han blir traumatiserad och misshandlar en överordnad, vilket leder till att han inte längre får arbeta undercover, utan tilldelas mindre komplicerade uppgifter såsom avlyssning.
Simon Lynch (Hughes) är en autistisk 9-åring som tycker om att lösa kluriga gåtor i pusseltidningar. En dag löser han ett pussel som visar sig vara en del av en supermodern och topphemlig kod, Mercury, skapad av NSA. Han ringer dem via det krypterade telefonnumret och skapar rabalder. Överste Kudrow (Baldwin) blir rasande på sina nördiga kryptografer Leo och Dean, vilka placerat koden i tidningen utan hans vetskap. Hans lösning på problemet blir att helt enkelt eliminera detta säkerhetshot, för att inte riskera sin karriär då han sålt in Mercury som omöjligt att knäcka för sina överordnade.
En utsänd lönnmördare skjuter ner föräldrarna och iscensätter ett sk. murder-suicide, men Simon hinner gömma sig. Jeffries blir skickad till mordplatsen och hittar då pojken. Art finner det osannolikt att fadern, som inte har ett välavlönat arbete, äger en dyrbar importerad tysk pistol. Därför håller han extra koll på pojken. Tillsammans är de filmen igenom på flykt från Kudrows mannar.
Duon bestående av Willis och en speciell pojke för tankarna till sjätte sinnet (som dock kom först året efter)! Mercury Rising innehåller däremot en hel del standard-action, med en klimaktisk slutstrid på toppen av en skyskrapa, där Simons insats hjälper Jeffries att besegra Kudrow.
En aspekt som filmen berör är digitaliseringen och statens totalkontroll av informationsflöden, "everything is connected to everything", som Leo uttrycker det (aktuellt redan -98, eller var filmen före sin tid?). Lösningen blir då att införskaffa en skrivmaskin (low-tech rules), för att undgå NSA:s spaning.
Leo hinner skriva två visselblåsar-brev som utpekar Kudrow som medskyldig i morden på Simons föräldrar och Dean, men mördas innan han hinner signera och sända dem med posten. Lönnmördaren tar med sig breven men missar karbonpappret i papperskorgen, vilket med Leos fingeravtryck används som det yttersta beviset mot Kudrow. Det analoga mediet segrar trots allt!
Konstigt nog förekommer ordkombinationen Mercury rising aldrig i filmen. Det krypterade meddelande som Dean och Leo sänder till Kudrow lyder "Mercury is falling", vilket i mina öron låter som en bättre titel.
Jag reagerade på att NSA-kontoret där Leo och Dean arbetar är extremt stökigt, med allehanda leksaker och "coola" klistermärken (part snob, part slob). Var det verkligen så nördar inredde sina arbetsplatser -98, eller var det filmskaparnas idé för att få det att se ungdomligt och hippt ut?
/T
