The Jackal (Michael Caton-Jones, 1997, USA)
En azerisk gangster blir mördad vid en FBI-MVD-razzia i Moskva. Azerimaffian svarar genom att anlita en yrkesmördare att döda någon på FBI-sidan (vem det är avslöjas först senare i filmen). Yrkesmördaren är Schakalen (Bruce Willis), en hänsynslös hårding som tar oerhörda 70 miljoner dollar i arvode för stöten(!).
Samtidigt mobiliserar FBI-MVD-sidan den enda som vet något om Schakalens rörelsemönster, en irländsk brottsling (Richard Gere) som tas ur fängelset för att hjälpa dem i jakten på lönnmördaren.
Det blir en jakt som sprider sig över hela jordklotet, då Schakalen skaffar falska pass i London, kulspruta från ett 90tals-Darknet (komplett med iMacs barnröstgenerator!), bilar i Kanada, båt i Chicago. Det blir en kamp mot mellan Willis och Gere, och spänningen sitter i till sista stund.
Det roliga med Schakalen (som är en partiell remake på Frederick Forsythe-baserade "Day of the Jackal" från 1973) är att huvudpersonerna ursprungligen skulle spelat den andres roll. Gere tackade nej, för han ville hellre spela "the good guy". Enligt legenden hade schakalrollen erbjudits till ett dussin actionskådisar innan det slutligen blev bestämt att uppdraget tillföll Willis. Och det märks i filmen - Willis insats känns nästan inringd hemifrån, man känner att han inte bryr sig nämnvärt om filmen. Det här är från Willis mest produktiva period, då han gjorde tre-fyra filmer om året (se vår recension av Mercury Rising (1997) här: https://actionirutan.blogg.se/2019/february/mercury-rising-1998.html), så viss utcheckning kan man förvänta sig - men här når Willis nya höjder av oengagemang. Det är kul att han i rollen byter utstyrsel och peruk så ofta, för hur han är försöker ser han ändå alltid ut som Willis. En annan pajig del av filmen är Geres nyckfulla imitation av en irländare - och då har de ändå använt sig av professionella dialektcoacher i produktionen! Höjdpunkten i filmen är när Schakalen skjuter armen av en irriterande Jack Black med den extremt överdimensionerade kulsprutan - förvånansvärt tillfredställande... Sammanfattningsvis är det här en film som man med gott samvete kan skippa - för evigt.
/S
Filmintrot sker till tonerna av 1905 års Warszawjanka, som långsamt mixas över i en repeterande electroslinga (av Massive Attack!) samtidigt som ett videomontage över Sovjetunionens historia visas. Lite oväntat att se i början av en actionrulle, välgjort!
Storyn: agent Preston (Poitier) från FBI samarbetar med major Kozlova (Venora) från ryska MVD för att haffa en internationellt efterlyst maffiaboss i Moskva. Arresteringen går inte så smidigt till, då den aggressive mafioson försöker knivmörda Kozlova, hon tvingas skjuta honom i självförsvar.
Maffiakillens bror, som styr falangen i Helsingfors, ser detta som en krigsförklaring från FBI. Han anlitar den legendariske lönnmördaren "Schakalen" (Willis) att döda en högt uppsatt person (tittarna får inte se vem) för att hämnas. Schakalen går med på jobbet, men vill ha 70 miljoner USD, då detta blir hans sista uppdrag efter 20 år i branschen.
Då ryska maffian börjar döda MVD-personal som deltog i uppdraget, torterar myndigheterna en ur maffian, som nämner Schakalen.
FBI börjar nysta i Schakalens bakgrund, men de har inte mycket att gå på, inte ens hur han ser ut. Enligt arkiven har Isabella, en baskseparatist, eventuellt sett honom på 80-talet. Hon befinner sig dock olagligt i USA, på okänd adress. Isabella hade i sin tur kontakt med en numer ex-IRA soldat, Declan Mulqueen (Gere), som nu avtjänar ett 50-årigt fängelsestraff i USA för vapenhandel.
FBI hoppas att han kan hjälpa dem hitta Isabella mot en reduktion av sitt straff. De har svårt att övertala Mulqueen att samarbeta, men till slut går han med på dealen. Det visar sig också att även Declan vet hur Schakalen ser ut!
Schakalen betalar en sunkig snubbe (spelad av Jack Black!) att tillverka ett titanstativ för den inköpta automatkanonen. Denne fattar att det ligger en hund begraven och försöker utpressa Schakalen på mer pengar, ett dumt beslut. Han får hänga med när Schakalen testskjuter vapnet på en öde plats och får äran att agera måltavla. Jag brukar inte gilla Jack Blacks filminsatser, men det är riktigt underhållande att se honom gestikulera hysteriskt över kanonen, "it's a fucking MOTROL!!!".
Konstigt nog glömmer den annars så noggranne Schakalen att röja spåren, så FBI får snabbt nys om den döda kroppen och hittar dessutom ritningen över vapenstativet.
Det är också konstigt att Schakalen tar risken att ta infiltrera Isabellas adress och skjuta ner FBI-snubbar och Kozlova. Hela den sekvensen upplevs krystad, hur kunde Schakalen obemärkt placera ut musikanläggningen på tomten och var fick han elen ifrån? Det ser också bara komiskt ut när han gömmer sig på en soffa, helt oskyddad.
Den kvicktänkte Mulqueen kommer med många kloka idéer, varför de lyckas komma allt närmare Schakalen. Till slut inser Mulqueen att det inte är FBI-chefen som ska mördas, utan USA:s första dam! Filmens slut utspelar sig i Washingtons tunnelbana, där Isabella oväntat dyker upp i sista sekund och räddar Mulqueen.
Det är uppfriskande att se Bruce Willis spela en skurk för en gångs skull. Jag kan inte minnas så många andra tillfällen där han spelar "the bad guy", förutom de mer lättsamma "oss torpeder emellan", "lucky number slevin" samt något gammalt avsnitt av Miami Vice. Att se honom kyssa en annan man är också unikt.
Gere gör väl en ok insats, men scenen när han skuggboxas i sin cell är pinsam, tekniken är bara usel rakt igenom. Han påpekar flera gånger att han inte mördat civila under sin tid i IRA, utan bara skjutit brittiska soldater (vilket inte är förmildrande, eller?).
En scen jag fann underhållande är när Schakalen handlar vapen på svarta marknaden via en internetchatt på en gammal mac, helt odiskret. Senare loggar han in från en publik dator i ett cybercafé (där han först frågar om datorn är ansluten till internet, en löjlig fråga idag).
Sammanfattningsvis, en helt ok actionrulle där Willis gör en bra insats, Gere en mindre bra.
