Narc (2002)
”There are no lawyers, dummy! It's just me and you, and I am in your shit for the duration!” - Ray Liotta som Henry Oak
En narc är en narkotikapolis som jobbar under täckmantel. En nark är en som tjallar. I Narc ställs en narkotikapolis inför problemet att tjalla eller hålla igen. Filmen, som kan beskrivas som ett tajt polisdrama, innehåller mycket våld… särskilt de inledande 10 minuterna. Man blir fastnaglad direkt. Vad händer? Det är en sorts neonoir i 00-talsskrud. Filmen har auteur-aura och independent-estetik. Med tidstypisk skakig kamera!
Storyn: Tellis (Patric) blir avstängd när han råkar orsaka ett missfall då hans skott mot brottsmisstänkt rikoschetterar på en gravid kvinnas mage. Han får en chans att återgå i tjänst om han tar uppdraget att hjälpa en kollega (Liotta) att lösa mordet på en annan narkotikapolis. Deras samarbete blir en Bad cop vs bad cop-stämning då båda använder otillåtna metoder. Patric litar inte riktigt på Liotta, och i slutet uppdagas fakta som skapar en konfrontation mellan dem. Post-tarantinoartat manus, jag saknar denna indie-sensibilitet, som inte förekommer i nyare filmer. Den påminner om richard linklaters Tape, en annan film från denna tid.
”Liotta i högform, busta rhymes fastkedjad, galna flashbacks”
Tydligen deltog Liotta och Patric mer eller mindre pro bono för att de gillade manuset. Liotta åt upp sig och drack även stora mängder soja för att se mer nerdekad ut. Popgeniet Busta Rhymes spelar kriminell. Han deltar även på soundtracket, som känns härligt. Är det en särskild nostalgisk vibb på filmer från året då man var 15? Eller är 20 år den tidsperiod som krävs för att en film ska kännas kul igen? Vet inte, men någonting i Narcs tidsanda funkade för mig.
Temat korrupt snut (”is there any other kind?”) à la LA confidential är ofta en bra grogrund för spännande story, så även här. Så pass väl att William Friedkin kallade Narc för den bästa polisfilmen nånsin (och då har ändå Friedkin regisserat French connection!). En annan som blev wowad av filmen var Tom Cruise som efter förhandsvisning på Sundance gick in med distrubitionsfinansiering. Vad som hände med Joe Carnahan sedan dess nådde aldrig Narcs höjder. Han fortsatte med att göra actionkomedier med namn som Smokin’ Aces, A-team och Boss Level.
Vi vill även hedra Ray Liotta som hittades död på riktigt på Dominikanska republiken i slutet av maj i år. Sorglig förlust för filmvärlden, under året då alla maffiaskådisar dör: James Caan, Tony Sirico och nu Liotta.
Slutligen vill jag tipsa om en intervju med Neil Woods, en riktig ”narc” som gav upp efter 14 år i tjänst då han såg hur lite nytta hans arbete gjorde. En intressant historia från Woods som numera åker runt och föreläser om att omorganisera polisinsatser mot narkotika. Tyvärr kommer han förmodligen gå samma öde tillmötes som Giovanni Falcone.
