actionirutan.blogg.se

Två snubbar kollar blandad actionfilm och spånar fritt.

Black Rain (1989)

Publicerad 2022-05-15 21:25:54 i 80-tal,

Black Rain (Ridley Scott, 1989, USA)

Michael Douglas som uppkäftig snut involverad i yakuza-angelägenheter i Osaka? Japp. Andy Garcia i trubbel med en mopedburen samurai? Visst. Blade runner-inspirerad estetik med svagt manus? Jajjemän. Detta är ett par av de ingredienser som utgör Ridley Scotts mellanfilm Black Rain från 1989. Men vi tar det från början: Nick och Charlie sitter på en restaurang och bevittnar eldstrid mellan japanska gangsters. De lyckas fånga gärningsmannen och blir otroligt nog satta på att transportera honom tillbaka till sitt hemland Japan (detta trots att Nick är föremål för en polisintern korruptionsutredning). Väl framme i Japan blir de lurade att överlämna brottslingen till hans polisutklädda kumpaner, och jakten fortsätter i ett neonupplyst Osaka. 

När Charlie olyckligtvis tappar huvudet ersätts han med en motvillig men korrekt japansk snutkollega och Nicks förtvivlan leder till personligt svordomsrekord (fuck ’em, grab your balls, ”I usually get kissed before I get fucked”, hand job, pull it out of your ass, fuck you very much, jerk off, mm mfl). Charlie träffar också en amerikansk värdinna på bordell (spelas av Kate Capshaw, Steven Spielbergs fru) som blir ställföreträdande love interest. Men det här är ingen film som är så intresserad av att presentera ett sammanhängande manus eller trovärdig dramatisk båge, det som verkar ha motiverat Ridley är att skapa stämning och yta. Filmen är i slutändan ganska svag, men gillar man Michael Douglas är den ändå habil. Min favoritdel är dock de första 20 minuterna i ett Late-eighties New York, där mc-rejset längs flodbanken måste vara inspirerad av trashklassikern 1990: the Bronx warriors. Där tävlar han med sin HD mot en annan biker och vi förstår att det här är en människa utan spärrar. Douglas hade väntat på en roll som hårding, efter insatser i äventyrsfilmer och skilsmässodramer. Filmen representerar också perioden av japanofili i hollywood, då man oroade sig över en ekonomisk omspringning på 90-talet (spoiler alert: det hände aldrig). Faktum är att det sama år gjordes en japansk film med samma titel, som anspelade på samma svarta kärnavfall som denna film (Black Rain/Kuroi ame, av Shohei Imamura). 

/S

Nick (Douglas) är en skild, ostädad och mc-körande tuffing till polis som tjänstgör i NY. Nick har problem på jobbet: han hamnar under intern granskning pga sitt dirty cop-beteende. Han misstänks för att stjäla pengar under razzior. I jämförelse är hans kollega tillika BFF Charlie (Garcia) en rumsren och karismarisk "skön snubbe".
 
När rivaliserande gangstrar plötsligt kraschar deras AW lyckas Nick och Charlie haffa Sato (Matsuda), en ung och makttörstande yakuzaboss som vill börja med pengaförfalskning. De tvingas eskortera Sato på flyget till Osaka för att lämna över honom till japanska polisen. Pga jetlag lurar Satos polisutklädda kumpaner dem och han kommer undan. Nick och Charlie måste nu med den lokala, torra polisens Masahiros (Takakura) hjälp leta reda på Sato i metropolen. 
 
Efter ett blött krogbesök finner huvudpersonerna sig jagade av hotfulla motorcyklister. Charlie stupar under en klimaktisk scen, när yakuzans mc-gäng isolerar och slashar honom med en tanto på en parkering. Nick kan bara kolla på, och får enorma skuldkänslor. Han placeras på ett flyg hem, men flyr via kabyssens mathiss (väldigt uttjatad grej i actionfilmer?) för att på egen hand hitta Sato.
 
Då han inte längre kan ta hjälp av den lokala polisen, tar Nick kontakt med Joyce, en Chicago-immigrant med ett brett kontaktnät. Planen är att genom henne kontakta rivalgangstern Sugai, som stör sig på Satos burdusitet och likgiltighet inför yakuzatraditionerna. Därefter får Nick ett tips om var Sato finns och dumpas ute i bushen. Det vankas heroisk enmansattack, men Masahiro dyker plötsligt upp för att hjälpa till i denna slutliga strid. 
 
I jämförelse med bloggens tidigare filmer med Japantema var denna relativt lågmäld. Ninjor och katanas ersattes med mc-gäng och eldväxlingar. Yakuzan framställdes som ett gäng gamla gubbar som vördade traditioner och seder.
 
Jag har vaga minnen av denna film, scenen där Sato offrade sitt lillfinger lämnade ett kraftfullt avtryck. Sevärd film för Douglas-fans! 
 
/T
Flag Counter

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela