Runaway (1984)
Runaway (Michael Crichton, 1984, USA)
Tom "Magnum P.I." Selleck är Jack Ramsay, en av LA-polisens robotexperter. I denna version av framtiden är robotar en vanlig syn i vardagen. Vi möter honom när han ska få en ny kollega och de åker ut på ett uppdrag där en jordbruksrobot har löpt amok. Det kallas att roboten blir en "runaway". När en av dessa runaways av allt att döma medvetet dödar en människa börjar Ramsay ana oråd. Det visar sig snart att en diabolisk robotforskare har skapat en intrikat plan att modifiera robotarna att bli våldsamma i syfte att tjäna pengar. En annan del av planen är en sorts mordiska spindelrobotar. Hjärnan bakom dessa artificiella araknider är Dr. Luther, i ännu en rätt ospektakulär skurkroll av Kiss-basisten Eugene Simmons. Ramsay nystar i denna robothärva tillsammans med sin nya kompanjon Karen Thompson i ett modus som känns igen från hans framgångsrika TV-serie Magnum.
Runaways manus är författat av Jurassic Park-författaren Michael Chricton, som även skrev robotfantasin Westworld och dess uppföljare. Crichton skrev flera idébaserade historier som blivit film, men denna tillhör de mindre kända. Runaways framtidbild ser väldigt mycket ut som det verkliga tidiga 80-talet, plus en massa smårobotar och att polisen går runt i retrofuturistiska tights. I dessa är Selleck klädd på filmens poster, som ger en lite missvisande bild av filmens visuella profil. Runaway får mig att tänka på hushållsrobotens kulturhistoria och hur det hänger samman med en troligtvis alltmer robotiserad verklig framtid. Robotkulturens tidslinje går från Karel Capeks "R.U.R." 1920 och Isaac Asimovs scifinovell "Jag, Robot" till Star Wars C3PO och robotkomedin "Nr 5 lever!" från 1987. Det begränsar sig inte till sci-fi utan förekom även i barnprogram: många minns nog det populära tecknade barnprogrammet Jetsons (1962-3) som innehöll hushållsroboten Rosie. Jetsons var ett program vars hela upplägg speglar efterkrigstidens teknikoptimism.
En tydlig förenande linje mellan fimens värld och vår egna är Ramsays hushållsassistent som han pratar med, vilket för en nutida tittare oundvikligen för tankarna till de digitala personliga assistenerna som pådyvlas oss som heter saker som Aleksa, Siri och Bixby.
Runaway får nätt och jämnt godkänt, bara för att Selleck är ganska cool. Minuspoäng för spindelrobotarna och oinspirerad insats av Simmons. En sub-par Crichton, helt enkelt.
Runaways manus är författat av Jurassic Park-författaren Michael Chricton, som även skrev robotfantasin Westworld och dess uppföljare. Crichton skrev flera idébaserade historier som blivit film, men denna tillhör de mindre kända. Runaways framtidbild ser väldigt mycket ut som det verkliga tidiga 80-talet, plus en massa smårobotar och att polisen går runt i retrofuturistiska tights. I dessa är Selleck klädd på filmens poster, som ger en lite missvisande bild av filmens visuella profil. Runaway får mig att tänka på hushållsrobotens kulturhistoria och hur det hänger samman med en troligtvis alltmer robotiserad verklig framtid. Robotkulturens tidslinje går från Karel Capeks "R.U.R." 1920 och Isaac Asimovs scifinovell "Jag, Robot" till Star Wars C3PO och robotkomedin "Nr 5 lever!" från 1987. Det begränsar sig inte till sci-fi utan förekom även i barnprogram: många minns nog det populära tecknade barnprogrammet Jetsons (1962-3) som innehöll hushållsroboten Rosie. Jetsons var ett program vars hela upplägg speglar efterkrigstidens teknikoptimism.
En tydlig förenande linje mellan fimens värld och vår egna är Ramsays hushållsassistent som han pratar med, vilket för en nutida tittare oundvikligen för tankarna till de digitala personliga assistenerna som pådyvlas oss som heter saker som Aleksa, Siri och Bixby.
Runaway får nätt och jämnt godkänt, bara för att Selleck är ganska cool. Minuspoäng för spindelrobotarna och oinspirerad insats av Simmons. En sub-par Crichton, helt enkelt.
/S 
- That's a pretty good voice. What is it, 5590?
- Yeah, it´s a 5590 processor but with a Z77 phonetic ROM, 'cause of that lifelike tone...
(nonsensdialog som ska låta teknisk)
Tom Selleck spelar Jack Ramsay, en tuff men extremt höjdrädd snut. Han specialiserar sig på "runaway"-uppdrag där han fångar in diverse industri/hushållsrobotar som buggat sig. Den unga nykomlingen Thomson (Rhodes) blir hans nya kollega, kemi uppstår direkt.
Som uppvärmning får de jaga en majsplockarrobot som löpt amok på ett majsfält.
Plötsligt stiger allvaret, de kallas in till en brottsplats där hushållsroboten huggit ihjäl några personer i hemmet, Ramsay tar sig frivilligt in för att rädda ett gråtande spädbarn. Den skrattretande lilla roboten börjar skjuta med en revolver, oklar hur den kunde manövrera vapnet med sin otympliga gripklo? Hursomhelst övermannar Ramsey den och blir dagens hjälte.
På labbet upptäcker konstaplarna att roboten modifierats med ett mikrochip som gjort den "ond". De gräver vidare och upptäcker att anställda på ett datorföretag sålt dessa chip till mästerskurken Dr. Charles Luther (spelad av Gene Simmons). Luther sätter filmens teknikribba högt när han ringer upp Ramsey på kontoret och samtidigt har hackat sig in i polishögkvarterets övervakningskameror. "Ni kan inte spåra samtalet, jag ringer från en mobiltelefon", säger han kaxigt.
Kronan på verket är Luthers pistol, vilken skjuter smarta, målsökande kulor. Efter lite research upptäcker polisen att kulorna kan programmeras att skugga en viss måltavla. De följer kroppens värmealstring (!) som ska vara unik för varje person.
Tyvärr får man inte veta hur exakt denna snurriga programmering skulle gå till.
Slutfighten sker på toppen av den numer kända byggarbetsplatsen, där Luther håller Ramseys son som gisslan. Trots att Ramsey har de dyrbara ritningarna på sig skjuter Luther explosiva kulor mot honom, lite otaktiskt? Ramsey får verkligen utmana sin höjdskräck när han fastnar högst upp i den rangliga hissen. En ogenomtänkt placering av nödkontrollerna tvingar dessutom honom att klättra ut och starta om hissen, hängandes i en arm. Thomson dyker oväntat upp och kan rädda dem båda, medan Luther faller offer för sin egna fälla.
Denna rulle från -84 förutspår moderna gadgets såsom drönare och ögonskanners, det är alltid underhållande med högteknologi som den förutspåddes på 80-talet. Vi får även se målsökande mini-svävare som likt torpeder används mot bilar. Lyckligtvis har polisbilarna utfällbara laserkanoner som kan skjuta ner svävarna. Läskiga robotspindlar (som tagna ur "robot wars") återkommer flera gånger, i slutet uppgraderas de till att skjuta syra!
Filmen framställer pressen som scoopjagande gamar, de klampar rätt in på brottsplatser och pågående gisslandraman.
Simmons' roll lämnar inga minnesvärda detaljer, den är otroligt lik hans andra actionroll i "Wanted: dead or alive". Även här går han mest runt och ser ondskefull ut.
Runaway är en halvdan actionrulle med halvfuturistiska inslag, halvbra helt enkelt.
/T
