actionirutan.blogg.se

Två snubbar kollar blandad actionfilm och spånar fritt.

Blind Fury (1989)

Publicerad 2015-08-06 20:08:00 i 80-tal,

 
Blind Fury (Phillip Noyce, 1989, USA)

Rutger Hauer spelar Nick Parker, en blind exsoldat som blir inblandad i en våldsam kidnappningsaffär. Han förlorade synen i Vietnam, men tränade upp sin hörsel till övernaturlig nivå, och hanterar sitt svärd-förklätt-till-gångstav likt en samuraj. När han ska besöka sin gamla militärkompis upptäcker han att maffian är ute efter kompisens familj, vilket leder till att Parker tar med sin kompisens son (spelad av ungen som spelade Hobie i Baywatch) på en roadtrip. Under resan stöter de på en massa skurkar som vill döda dem, men Parkers tricks räddar dem gång på gång.

 Hauers blindhetsimitation kanske inte når upp till Pacinos i "En kvinnas doft", men han gör ändå ett habilt jobb av det han har. Våldet känns ganska daterat, men Hauers aningslöst kaxiga attityd är uppfriskande. Slutet av filmen är ganska lamt, med en elektrisk samurajsvärdskamp mellan Hauer och en inhyrds svärdsman. Filmen är baserad på den japanska filmkaraktären Zatoichi.
 
/S
 
 
Huvudpersonen Nick Parker var blott en vanlig soldat i Vietnam, som under en fientlig attack mot basen blivit blind av en granatkrevad - resultatet av att hans bästa polare Frank fegat ut och lämnat honom ensam på slagfältet. Nick hamnar, som tur är, hos goda bybor, och lär sig långsamt konsten att som blind slåss med ett (thailändskt) samurajsvärd. Efter X antal års träning i djungeln återvänder han till USA för att hälsa på sin forna vän Frank. Det visar sig dock att Frank hamnat i knipa med maffian och Nick måste nu rädda honom samt hans son, som maffian är ute efter. 
 
Blind Fury handlar i stort sett om samurajer, casinos, biljakter, majsfält och en showdown uppe på ett berg.
Trots att handlingen är dramatisk (skuldkänslor, svek, gammal vänskap som står på prov etc) så gör Rutger Hauer ett bra jobb, han lägger dessutom smålökiga vitsar då och då, som ger filmen en lättsam stämning. 
Hans utseende är dessutom rätt komiskt, vilket ofta är till hans fördel då han blir underskattad av skurkar.
 
Något som ofta understryks är Nicks förmåga att "se" sin omgivning tack vare sin nu extrema hörsel. Vid några tillfällen i filmen märkte jag dock missar, exempelvis detta moment i majsfältet: Nick rusar fram till skjulet och hugger av en planka som får det att falla ihop; jag fattar verkligen inte hur han visste dess svaga länk. En liknande grej sker i den sista svärdfighten - dock vill jag inte avslöja för mycket, ni får upptäcka den själva. En personlig favoritscen är fighten i den mörka salongen, när skurkarna inte ser någonting och får känna på hur det är att vara blind.
 
Trots de stereotypa och korkade skurkarna är filmen klart sevärd. Musiken är dessutom välgjord (J. Peter Robinson), jag diggar speciellt intro/outrolåten!
Jag ger Blind Fury tre och en halv av fem sönderhuggna meloner.  
 
/T
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej
Flag Counter

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela