Death Wish (1974)
Charles Bronson börjar skjuta brottslingar efter att hans fru blir överfallen av ett ungdomsgäng (lett av en ung Jeff Goldblum!). Bronson porträtteras i början av filmen som en "blödig liberal" men efter att ha provat prickskytte på semestern får han upp smaken för handeldvapen och börjar gå runt med en Colt .45 i byxlinningen. Sedan går det inte lång tid innan han går runt som en annan Bernie Goetz och skjuter ner rånare och tjuvar till höger och vänster.
Filmen fick fyra uppföljare (-82, -85, -87, -94), som alla hade Bronson i huvudrollen, och var variationer på storyn i första filmen. Det är dock oklart om dessa filmer är värda att se, men det lutar åt ett nej: tre av dem har fått filmkritikern Leonard Maltins sämsta betyg "BOMB" (ett betyg han inte delar ut lättvindigt). Men det sägs att Death Wish också var startskottet för en lång rad "vigilante"-filmer där huvudpersonen tar lagen i egna händer. Senare iterationer av vigilantefilmen är bland annat Banderasrullen Desperado, Liam Neesons Taken och Danny Trejo-filmen Machete. Frågan är om det inte är bättre att se någon av dem, hellre än denna smådammiga historia?
Slutbetyg: två halvöverstrukna getingar
Filmens huvudperson Paul Kersey skildras i början som en pacifist, en lugn arkitekt med liberala åsikter som inte ännu har drabbats utav den alltmer härjande kriminaliteten i staden.
En dag blir han drabbad direkt, då hans fru och dotter blir brutalt överfallna av några ligister i sitt hem. Efter fruns begravning, och att dottern mer och mer blir en grönsak, börjar han fundera i banor om självförsvar.
Genom en affärskontakt börjar han handskas med vapen, och visar sig vara en skicklig skytt sedan hans forna tid i Koreakriget. Det är också via denna affärskontakt som han får en speciell present med i bagaget hem; en revolver. Detta blir startskottet för hans enmanskrig mot stadens banditer.
Just enkelheten med vilken Paul Kersey ovetande lyckades få med sig vapnet gör mig fundersam. Var flygplatskontrollerna verkligen så slappa på 70-talet? Var bagageskannern inte uppfunnen än?
En annan sak var hur enkelt Paul plötsligt kunde finna sig helt ensam med sina förföljare. Trots att han minuterna innan promenerar på en vältrafikerad gata, står han plötsligt i en öde underjordisk gång/bakgata, med huliganer runt omkring.
Dessutom förväntade jag mig nästan att Paul skulle få tag i trion som mördade hans fru och hämnas. Dock skedde detta inte i filmen, vilket visar hans tankesätt - det var inte hämnden som drev honom, utan han stod upp för alla brottsoffer som inte gav igen eller försvarade sig. Hans mål var mycket större än bara hämnd.
Filmen visar 70-talets New York på ett omfattande sätt, inklusive dåtidens råskinn och gäng. De kan framstå som stereotypa, ungefär som gängen porträtterades i ”The warriors”, men jag tycker det passar bra i liknande filmer. De nattliga scenerna, med skumma typer som följer efter är faktiskt väldigt bra gjorda. Därför är filmen helt klart värd att se, även om den saknar en hel del action i dagens mått mätt.
Själva upplägget med ligister och allehanda kriminellt avskum som blir satta på plats förekommer en hel del i filmer. Antingen är det huvudpersonen de beter sig illa emot, eller så är det en tredje part som oftast är svag/gammal och behöver hjälp.
För liknande scener, kan jag tipsa om bland annat dessa filmer (ingen specifik ordning):
1. The specialist (tuffingarna i bussen)
2. Hard target (gänget i baren)
3. Robocop (rånarduon)
4. Blind fury (väskryckarna)
5. Final Fight (arkadspel från tidigt 90-tal med samma känsla)
/T
