Soldier (1998)
Soldier (Paul W.S. Anderson, 1998, USA)Ett manus som varit i "developmental hell" i nära 20 år (en halv-uppföljare till Blade Runner!) blir sent omsider förverkligat. Kurt Russell i rollen som framavlad specialsoldat hamnar på en skräp-planet, där han hjälper lokalbefolkningen från en säker utplåning.
Filmens tema är faktiskt ett ganska aktuellt ämne, även om den vid första anblick verkar vara ännu en lökig b-scifi (vilket den iofs också är). Den handlar nämligen om skiftet mellan tränade människor och cybernetiska varelser - alltså det som ibland har kallats "human 2.0" , "h+" eller "transhumanism": mänsklig potentiering i form av genetiska och cybernetiska förändringar av kroppen. Huvudkaraktären Sergeant Todd är nämligen uppfödd på en militärförläggning för att bli en hypereffektiv intergalaktisk soldat - visserligen rätt bortkopplad från känslovärlden, men ändå mänsklig. När Todds generation soldater efter många interplanetära krigsskådespel fyller 40, introduceras en ny linje av soldater - som är "förbättrade" genom genetisk och robotisk manipulation.
Todd blir utvald att duellera mot en av dessa genmodifierade robot-soldater och blir besegrad. Han tros vara död och slängs i sopkomprimeraren (en vändning som känns igen från Stjärnornas krig). Todd dumpas med allt skräp på sopplaneten där han
träffar uteliggarhippies som hankar sig fram i en postapokalyptisk tillvaro. Todd, som ju är tränad att döda och aldrig känna känslor uppfattas av den känsliga sopplanetsbefolkningen som omänsklig. Samtidigt uppstår tycke mellan honom och en av hippiekvinnorna.
Av oklara anledningar dyker emellertid Todds gamla general upp och har fått för sig att han ska utplåna sopplaneten. De skickar in de nya supersoldaterna för att oskadliggöra de militära krafterna på planeten (som egentligen bara är består av en enda person: Todd) och det resulterar i en enastående strid utan dess like, mellan den nya och den gamla sortens soldat.
Filmen är ovanlig kass när det gäller production values. Russell skådespelarinsats är som en parodi på hur man spelar en känslokall militär - han säger bara runt 20 repliker i hela filmen. Den enda gången hans ansikte byter uttryck är i den absolut sista scenen då mungiporna böjs någon halv millimeter uppåt, när han står bredvid hippiekvinnan och har triumfatoriskt besegrat de inkallade supersoldaterna.
Temat med soldatfabriker är mångfaldigt i scifi-litteraturen, och återfinns i bl.a. Ender's Game och Starship Troopers. Desto intressantare är idén om människo-enhancement. Om detta skriver den hyllade historieprofessorn Yuval Noah Harari i sin senaste bok Homo Deus, som handlar om att dagens rådande människoideal handlar om att med teknologins hjälp utöka våra biologiska förutsättningar, vad gäller t.ex. livslängd, sömnbehov eller kroppsstyrka. Den handlar också om de möjligheter som den moderna genetiken förlänar oss, och båda dessa ämnen är närvarande i filmens nya supersoldater. Nu är visserligen inte det ett helt nytt tema inom science fiction, men vi är närmare den verkligheten än någonsin förr. Detta stora ämne ryms i denna rätt lilla 90-talsscifi, vilket ändå är lite försonande. Men allt som allt - en riktigt B:ig rulle, dock ändå ok att kolla på. 2 av 5 poäng.
I denna sci-fi-action får vi följa en grupp män som ända från födseln skolas till lydiga, känslolösa soldater. Sergeant Todd (Russel) är en av dessa, som tidigt visar sig vara bäst i sin grupp. Barnen får göra IQ-test dagarna i ända och se på blodiga kamper mellan hundar och vildsvin. Några år senare springer de långdistans där de som hamnar efter avrättas (!) på plats. Till slut lär de sig hantera vapen vid 16 års ålder, och slussas ut i fält som en sorts specialstyrka.
Efter flera årtionden framgångsrika krig så kommer nästa utmaning i form av nästa generations soldater som skapats genom genteknik och i teorin ska vara bättre på allt.
Todd blir besegrad i en tre-mot-en-kamp och tros omkomma, därför dumpas han på en planet som är en enda sopstation.
När han vaknar upp, hittar han en koloni kraschöverlevare som han får bo med. Där framkommer det att han knappt kan umgås socialt med andra personer. Människorna misstror hans bakgrund och är allmänt illa till mods i hans närvaro, till slut blir han utkastad och får klara sig på egen hand.
Av en slump kommer de genetiska supersoldaterna i ett rymdskepp till just den planeten, för en "security sweep". De upptäcker då att det finns andra människor där, men deras cyniska överste beodrar dem att döda alla. Todd dyker då upp, som räddaren i nöden, och bevisar att hans gedigna stridserfarenhet väger tyngre än motståndarnas genetiska egenskaper.
...puh, det var klurigt att sammanfatta denna film kort (avdankad krigsförbrytare försvarar intergalaktiska luffare?). Jag minns vissa actionscener väl, då jag i mina yngre tonår tyckte filmen var superhäftig och därför inhandlade den på dvd, efter att ha sett den på ZTV. Idag känns samma scener överdrivna, filmen har inte åldrats väl. De genetiska soldaterna, som ändå tjänstgör i specialstyrkan, irrar runt som gröngölingar och rakt in i de många fällor som Todd gillrar. Dessutom, varför skicka soldater från ett dyrt och topphemligt specialprojekt till att patrullera obebodda planeter, slöseri med skattepengar?
Filmen visar direkt vilka råskinn soldaterna är. De kräver till och med som nyfödda beväpnade vakter på BB! Man får tidigt i filmen se tuffa scener där Todd och co hänsynslöst skjuter ner fiender och civila, men de rör sig knappast taktiskt för att vara erfarna krigare. De går stelt, på rak linje och mejar vilt omkring sig med automateld. Deras första strider är på olika platser på jorden, därefter är det ute i rymden och på månar som krigen pågår.
Temat med hotfull genteknik liknar "6th day" något, men där var det den då banbrytande kloningen som var huvudtema. I "Soldier" avhandlas just den tekniska biten inte alls, vilket är synd.
Scenerna där Todd boxar en plåttunna (i brist på säck), för att han plågas av PTSD och bearbetar traumatiska upplevelser, påminner om en liknande scen i "Terminator 3", där Swarzenegger slår sönder en bil för att starta om sin mjukvara. Kurt Russels karaktär är för övrigt väldigt lik karaktären han själv spelar i "Stargate".
Gary Busey har en biroll som gammal och lugn officer, som motsats till den yngre, impulsiva översten.
Soldier är en film men många actionfyllda krigsscener, men med en förvirrande story och ganska tråkig uppsättning skådisar. Ville jag se rymdaction så kulle jag föredra Starship Troopers, alla dagar i veckan.
/T
