Cliffhanger (1993)
Cliffhanger (Renny Harlin, 1993, USA)
Cliffhanger, en höghöjdsthriller med Sylvester Stallone, slösar ingen tid med att etablera sin högsta prioritet - att framkalla kallsvettningar hos sin publik. Denna effekt uppnås framgångsrikt med en lång, dödsföraktande öppningsscen som utspelar sig någonstans i närheten av ozonlagret. Stallone, som spelar en uppumpad räddningsarbetare med en otippat statsmannamässig frisyr, gör sitt bästa för att rädda en ung kvinna som hänger osäkert i ett rep ovanför ett milsdjupt stup. Man får inte direkt någon lust att ta sig ut och bergsklättra efter denna scen.
Vid sådana tillfällen, och Cliffhanger har många av dem, slås man lätt av tanken på livförsäkring. Filmade man verkligen Sylvester Stallone högst upp på den snurrigt höga nålspetsformade topp som förekommer upprepade gånger i filmens öppningsscen? Klättrade han verkligen på den sortens klippor och bergsväggar som syns i filmen? Hängde han mitt i luften från ett vittrande rep, över avgrundsdjupa klyftor via dassiga snörbroar, och slogs han mot helikoptrar som störtar in i döden? Uppenbarligen har en hel del tid ägnats åt stuntmän och optiska trick, men illusionen är imponerande effektiv. Cliffhanger förefaller verkligen filmad någonstans uppe i himlen.
Med vackra alpina vyer (stora delar av Cliffhanger filmades i italienska Dolomiterna), behandlar denna film Stallone som en mindre, mer mobil men icke desto mindre imponerande del av sceneriet. Med musklerna spända, halsådrorna frametsade i skarp relief, käken fast bestämd, är herr Stallone precis så imponerande som manuset kräver att han skall vara. Som med Steven Seagal, som ungefär samtidigt fick en stor underhållande film med Under Siege, har Stallone omgärdats av bättre skådisar men är outmanat filmens huvudattraktion.
Huvudattraktion av levande sort, ska sägas. Alla filmens skådespelarinsatser överskuggas av filmens scenerier, och av det rasande sätt som regissören Renny Harlin utformar actionsekvenserna. Precis som han gjorde med Die Hard 2, koncentrerar Harlin på att skapa oavlåtlig spänning på bekostnad av småprat. Faktum är att hans tempo ibland blir så högt att vissa övergångar saknas, även om filmens överbryggande tema förblir intakt. Snabbt och effektivt lyckas Harlin föra filmen från en farlig eskapad till en annan, och samtidigt följa handlingen som på något sätt lyckas undvika upprepning. Även om Cliffhanger börjar med några av sina största scener, så byggs det upp ett "kan-de-toppa-detta"-momentum, som håller sig filmen igenom.
Dialogen är den enda riktiga nackdelen, då manuset skrivet av Michael France och Stallone tenderar att vara lika grått som bergen är vackra. Sly spelar Gabe Walker, en som som blir svårt skakad i början av filmen och tillbringar resten av filmen att försöka återhämta sig. Under tiden förlorar han och återvinner Jessie Deighan (Janine Turner), en vacker bergsklättrerska som är del av räddningsteamet, och bevisar sin uthållighet för Hal Tucker (Michael Rooker) som fortfarande är arg på honom efter olyckan som plågar dem båda. "Om du inte gör detta nu", säger Jessie till Gabe, "så kommer du vara fast på den där bergkanten resten av livet", och återkallar traumat.
Gabe tvingas tillbaka till handling av en hemsk flygkrasch, som Harlin iscensätter i typisk högoktanig stil. Ett flygplan med amerikanska finansdepartementets tjänstemän och 100 miljoner dollar i nya sedlar blir kapat mitt i luften och kraschar sedan i bergen. När Gabe kommer till undsättning blir han tillfångatagen av gänget som leds av Eric Qualen (John Lithgow), en världsvan engelsman som osar av sarkasm. Lithgows slipade sätt matchas tyvärr inte av de lama replikerna som skrivits för honom (när någon kallas för "a piece of work" i manuset, är det ganska uppenbart vad motrepliken blir). Detta till trots är Lithgows belevade insats lika uppfriskande som de snöiga panoramor som omringar honom.
Tills filmen tar en vändning mot det sadistiska i senare halvan av filmen - en karaktär spetsas på en istapp, t.ex. - är filmen relativt blodfri och frisk, och koncentrerar sig på sportsmannaskap och smarta effekter. En av filmens mest njutbara aspekter är just effekterna. Närhelst en skådespelare verkar göra något omöjligt, blir det oundvikligt att dra sig tillbaka och fundera på vad som användes för att hjälpa dem, men filmen fungerar ändå trovärdigt på sina egna meriter. Specialeffekterna är lika perfekta och genomarbetade som Stallones muskulatur (och det är inte lite, det).
Fröken Turner och herr Rooker bidrar med som mycket gnista och variation som är mänskligt möjligt, vilket visar sig vara rätt mycket. Filmen är också hjälpt av John Vallones rustika produktion vid de tillfällen som filmen utspelar sig inomhus. Resten av tiden är Alex Thomsons ljusa hårdkantade foto en bidragande faktor till filmens hårdbarkade stämning. Till och med Trevor Jones musik har muskler.
Vid sådana tillfällen, och Cliffhanger har många av dem, slås man lätt av tanken på livförsäkring. Filmade man verkligen Sylvester Stallone högst upp på den snurrigt höga nålspetsformade topp som förekommer upprepade gånger i filmens öppningsscen? Klättrade han verkligen på den sortens klippor och bergsväggar som syns i filmen? Hängde han mitt i luften från ett vittrande rep, över avgrundsdjupa klyftor via dassiga snörbroar, och slogs han mot helikoptrar som störtar in i döden? Uppenbarligen har en hel del tid ägnats åt stuntmän och optiska trick, men illusionen är imponerande effektiv. Cliffhanger förefaller verkligen filmad någonstans uppe i himlen.
Med vackra alpina vyer (stora delar av Cliffhanger filmades i italienska Dolomiterna), behandlar denna film Stallone som en mindre, mer mobil men icke desto mindre imponerande del av sceneriet. Med musklerna spända, halsådrorna frametsade i skarp relief, käken fast bestämd, är herr Stallone precis så imponerande som manuset kräver att han skall vara. Som med Steven Seagal, som ungefär samtidigt fick en stor underhållande film med Under Siege, har Stallone omgärdats av bättre skådisar men är outmanat filmens huvudattraktion.
Huvudattraktion av levande sort, ska sägas. Alla filmens skådespelarinsatser överskuggas av filmens scenerier, och av det rasande sätt som regissören Renny Harlin utformar actionsekvenserna. Precis som han gjorde med Die Hard 2, koncentrerar Harlin på att skapa oavlåtlig spänning på bekostnad av småprat. Faktum är att hans tempo ibland blir så högt att vissa övergångar saknas, även om filmens överbryggande tema förblir intakt. Snabbt och effektivt lyckas Harlin föra filmen från en farlig eskapad till en annan, och samtidigt följa handlingen som på något sätt lyckas undvika upprepning. Även om Cliffhanger börjar med några av sina största scener, så byggs det upp ett "kan-de-toppa-detta"-momentum, som håller sig filmen igenom.
Dialogen är den enda riktiga nackdelen, då manuset skrivet av Michael France och Stallone tenderar att vara lika grått som bergen är vackra. Sly spelar Gabe Walker, en som som blir svårt skakad i början av filmen och tillbringar resten av filmen att försöka återhämta sig. Under tiden förlorar han och återvinner Jessie Deighan (Janine Turner), en vacker bergsklättrerska som är del av räddningsteamet, och bevisar sin uthållighet för Hal Tucker (Michael Rooker) som fortfarande är arg på honom efter olyckan som plågar dem båda. "Om du inte gör detta nu", säger Jessie till Gabe, "så kommer du vara fast på den där bergkanten resten av livet", och återkallar traumat.
Gabe tvingas tillbaka till handling av en hemsk flygkrasch, som Harlin iscensätter i typisk högoktanig stil. Ett flygplan med amerikanska finansdepartementets tjänstemän och 100 miljoner dollar i nya sedlar blir kapat mitt i luften och kraschar sedan i bergen. När Gabe kommer till undsättning blir han tillfångatagen av gänget som leds av Eric Qualen (John Lithgow), en världsvan engelsman som osar av sarkasm. Lithgows slipade sätt matchas tyvärr inte av de lama replikerna som skrivits för honom (när någon kallas för "a piece of work" i manuset, är det ganska uppenbart vad motrepliken blir). Detta till trots är Lithgows belevade insats lika uppfriskande som de snöiga panoramor som omringar honom.
Tills filmen tar en vändning mot det sadistiska i senare halvan av filmen - en karaktär spetsas på en istapp, t.ex. - är filmen relativt blodfri och frisk, och koncentrerar sig på sportsmannaskap och smarta effekter. En av filmens mest njutbara aspekter är just effekterna. Närhelst en skådespelare verkar göra något omöjligt, blir det oundvikligt att dra sig tillbaka och fundera på vad som användes för att hjälpa dem, men filmen fungerar ändå trovärdigt på sina egna meriter. Specialeffekterna är lika perfekta och genomarbetade som Stallones muskulatur (och det är inte lite, det).
Fröken Turner och herr Rooker bidrar med som mycket gnista och variation som är mänskligt möjligt, vilket visar sig vara rätt mycket. Filmen är också hjälpt av John Vallones rustika produktion vid de tillfällen som filmen utspelar sig inomhus. Resten av tiden är Alex Thomsons ljusa hårdkantade foto en bidragande faktor till filmens hårdbarkade stämning. Till och med Trevor Jones musik har muskler.
/S
Gabe Walker (Stallone) är en supertalang inom bergsklättring. Tillsammans med sin bäste vän Hal (Rooker), sambon Jessie (Turner) och piloten Frank (Waite) arbetar han som bergsräddare i de klippiga bergen.
En dag rycker han ut för att hjälpa Hal och dennes tjej Sarah, som inte kan ta sig ner från en bergstopp. Pga en sele som brister blir Sarah hängandes i ett rep på 4000 meters höjd. Gabe lyckas ta tag i henne men tappar så småningom greppet och kan bara se på hur hon faller mot sin död. Efter begravningen pallar han inte med sitt gamla liv och åker därifrån.
Åtta månader senare: hundra miljoner dollar, fördelade på tre väskor, ska flygas från tryckeriet i Denver till Frisco. Agenten Travers (Linn) från finansdepartementet, som ansvarar för transporten, visar sig vara en överlöpare som har andra planer. Tillsammans med exmilitären Qualen (Lithgow) med kumpaner iscensätts en fenomenal flygkapning. Travers och förstepiloten skjuter ner sina kollegor, kopplar samman två flygplan med en lina och skickar över väskorna (Travers åker över först för att inte bli blåst).
Plötsligt går allt åt helvete - de kraschlandar och väskorna sprids över klippiga bergen.
Detta strandsatta sällskap agerar vilsna turister och sänder ut ett nödanrop, vilket lockar till sig bergsräddarna. Gabe, som precis återvänt för att hämta sina grejer och få Jessie att lämna med honom, blir indragen i räddningsaktionen.
Gabe och Hal börjar nu guida skurkarna mot väskorna som är försedda med GPS-sändare. Gabe lyckas fly och påbörjar en kamp mot klockan, han måste till varje pris hinna först till de återstående väskorna för att rädda sin väns skinn.
Mot slutet av filmen flyr även Hal, och de samarbetar för att befria Jessie som tagits som gisslan av Qualen. Detta leder till en fight på en uppochnervänd helikopter, som när som helst kan falla mot avgrunden.
Stallone får flertalet gånger visa sin skicklighet vad gäller klättring. Trots sele med massa quickdraws och annan utrustning, skippar han den och klättrar alltid solo (det ser iaf tufft ut med allt krimskrams!). Han använder sig utav en pistol som skjuter in bultar i berget, något som i verkligheten är absurt. Dessutom är han immun mot kyla, då han springer runt på bergen iklädd tshirt och keps, samt ägnar sig åt isvaksbad utan att förfrysa. Ibland huttrar han av kyla, men det är allt.
Denna film har jag personligen svårt för att kritisera. Handlingen är overklig, men alla vackra vyer, haglande oneliners och explosiv action väger upp. Qualen lägger flertalet cyniska citat som ska visa hur iskall han är ("take a number and get in line" är en favorit).
Ur hans följe av kumpaner sticker några personer ut. Kristel är pilot och sprängningsexpert, Kynette en labil snubbe som gillar att slåss med kniv, och Delmar en sadistisk, avdankad fotbollsspelare. Travers skriker mycket och försöker visa sig på styva linan inför de andra (det är ju trots allt hans plan som fallerade).
Värt att nämna är att stuntet då Travers klättrar mellan två plan i luften räknas som filmhistoriens dyraste. Den kostade en miljon dollar och Stallone sägs ha sänkt sin egna gage med den summan för att göra det möjligt!
Jag rankar denna film som en actionklassiker, så se den snarast om ni inte gjort det innan!
/T
