actionirutan.blogg.se

Två snubbar kollar blandad actionfilm och spånar fritt.

Wanted Dead or Alive (1987)

Publicerad 2017-06-20 16:41:02 i 80-tal,

Wanted Dead or Alive (Gary Sherman, 1987, USA)

Det är ofta ett visst mönster när det kommer till den här sortens filmer. Hjälten är en tillbakadragen f.d. agent för någon spionorganisation - CIA, KGB, MI5, det spelar mindre roll - och lever nu ett lugnt liv, vanligen med en vacker flickvän boende på en båt. När så plötsligt en livsfarlig mördare slår till är hjälten den enda som kan rädda situationen.

En av hans gamla kolleger kommer och försöker övertala honom att pausa pensioneringen för ett sista uppdrag, och med en trött suck går hjälten med på det. Man kan vara säker på att i slutet av filmen har åtminstone en av två grejer hänt (oftast båda): tjejen dör och båten sjunker. Och om filmen inte är ovanligt mörk, kan man också räkna med att skurken blir dödad av hjälten i en slutgiltig uppgörelse i filmens sista stund.

Wanted: Dead or Alive är ett prima exempel på denna sortens film och innehåller inte många överraskningar. Holländska aktören Rutger Hauer spelar Nick Randall, ex-polis vars lugna tillvaro som tidvis prisjägare blir störd när Malek Al-Rahim börjar detonera bomber lite varstans i stan. Al-Rahim (spelad av Kiss-basisten Gene Simmons) är ett exempel på 80- och 90-talets trend att sätta araber som skurkar i actionfilmer. Om detta har akademikern Jack Shaheen skrivit boken "Reel Bad Arabs" och ger exempel som True Lies, Indiana Jones 3, Iron Eagle och Executive Decision som filmer som ger en stereotypifierande negativ bild av araber för en amerikansk publik. En del av förklaringen kan tänkas vara att Hollywood var trötta på att ha sovjeter och östtyskar som skurkar, i kombination med en ökande oro i mellanösternregionen, med t.ex. Gulfkriget.

Filmen tuffar på i ganska maklig takt och poliserna jagar Al-Rahim och hans gäng. Terroristerna lyckas spränga Randalls båt när hans flickvän är ombord - men hjälten förefaller rätt oberörd...  En positiv sak man kan säga är att Hauer ser riktigt cool ut i sin rock och sin remington 870 - det var bilden på honom på affischen som gjorde att jag fick upp ögonen för filmen från början! I filmens sista tredjedel möts de två antagonisterna i en slutlig fajt - som slutar med att Hauer trycker ner en handgranat i halsen på honom, och drar ur sprinten... vilket ändå är ett smått nyskapande sätt att ta kål på sin fiende. Mer detaljerad info om vapnen i filmen finns här.

2,5 husbåtar av 5 möjliga
 
/S
Nick Randall (Hauer) är en f.d. CIA-agent som sadlat om till prisjägare. Hans dagsrutin består av att dricka whiskey i bilen, fånga efterlysta bovar och chilla i sin hemliga bas i en ombyggd lagerlokal. Hans lämnar bovarna till sin bästa vän, detektiven Quinz (Russ) och får välbetalt för besväret.

Vi får se Malak Al-Rahim (spelad av Gene Simmons!) ta sig till L.A. för att begå terrordåd. Han ringer i förväg till stadskontoret och tar på sig ansvaret för ett sprängdåd i en biograf, kaxigt. Säkerhetstjänsten ber direkt Randall om hjälp, men konkurrerande agenter avlyssnar och skuggar honom oavbrutet för att få fast Al-Rahim först. Detta leder till en förvirrande jakt där Randall letar upp info om skurkarna, får upplysningar av sin vän i CIA, som sedan avlyssnas av konkurrenter. Dessa har i sin tur en dubbelagent som informerar Al-Rahim om planerna, vilket får en att undra om Al-Rahim medvetet vill locka till sig Randall genom sina handlingar? 
Det framkommer sedan att Randall under sin forna tid som agent tagit kål på fyra av Al-Rahims kumpaner, men huvudskurken kunde fly och kräver nu sin hämnd.
 
Filmen kändes stressad, huvudpersonernas bakgrund hanns inte riktigt med. Vi blev snabbt inkastade i en kärleksstory mellan Randall och Terry, en kvinna som han fattat tycke för. Actionfyllda scener var en bristvara, förutom de explosiva momenten mot slutet. Simmons gjorde ingen speciell insats, han gick för det mesta runt med ett ondskefullt/stenat ansiktsuttryck. Randall tycks aldrig påverkas av att många civila omkommer i bombdåden, tills att även Quinz och Terry sprängs i luften.
 
Vissa scener var oförklarligt långa, som när Randall sprang genom kloaken (nästan en minut!). Efter biljakten med den svarta mercan åkte Randall runt med ett lik i den sönderskjutna bilen utan att dra till sig uppmärksamhet. Extra konstigt är ju att agenterna, som kollade på, inte hindrade honom från detta. Han hotade dessutom flertalet agenter under filmens gång, utan reprimander.
 
Den sista delen av filmen utspelar sig på en kemisk fabrik. Efter några explosioner och en otroligt lam biljakt smyger Randall och Al-Rahim runt bland tekniska korridorer i en seg sekvens. Därefter används en granat uppfinningsrikt som munkavel. Scenen där palestinasjalsklädda mannar med kalashnikovs hoppade ner i oljefat var skrattretande. Dessutom undrar jag varför Randall inte kopplade loss släpet med oljefaten innan de körde in på fabriken för att sabotera planen?
 
Filmen slutar med att Randall sitter vid en vattenpöl, ser ledsen ut och spelar på sitt munspel. Denna film nådde inte riktigt hela vägen. En trist skurk, otillräckligt mycket action och en rushad handling leder till att jag inte kan rekommendera filmen. Inte ens Rutger Hauer kunde lyfta den, tyvärr.
 
 
/T
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej
Flag Counter

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela