En amerikan uppfostrad i Japan, Chris Kenner (Dolph Lundgren) är en polis som fått Los Angeles-området Little Tokyo som spaningsområde. Kenner paras ihop med Johnny Murata (Brandon Lee), en japan-amerikan som inte har koll på sin japanska sida (bortsett från en expertnivå i Kung Fu). De är rätt olika, men är båda kampsportsmästare - en talang som kommer väl till pass när de kämpar mot Yoshida (Cary-Hiroyuki Tagawa), en ondsint yakuza-knarklangare med kopplingar till Kenners förflutna.
Filmen är en rätt kul tidig-90-talsaction, med roliga scener med Lundgren och Lee. Filmen gjordes när japaner var heta som filmskurkar, och många av porträtten känns som parodier med dagens ögon. Killen som är Shredders högra hand i TMNT2 spelar underhuggare till Yoshida. Slutstriden i Kenners självbyggda "uchi" (traditionellt japanskt rispappershus) är klassisk.
/S
Detta kan vara en av bloggens mest extrema actionrullar hittils!
Vilda biljakter och överdrivna explosioner? Check. Spektakulära shootouts med oändlig ammo? Check. Gatuslagsmål som involverar karatesparkar men även samuraisvärd? Check.
Dolph Lundgren spelar polisen Chris Kenner, en amerikan som växt upp i Japan. Han är väl inskolad i karate, japanska och bushidokoden. Kenner är stark nog att välta bilar och utföra jämfota hopp över dem.
Hans nya kollega, Johhny Murata (Brandon Lee), är tvärtom en japan som växt upp i staterna och är amerikaniserad. Dock är han nästan lika bra på karate som Kenner. Först kommer de inte så bra överens, men efter ett tag blir de bundisar.
Dessa två tar upp kampen mot yakuzan, som börjat etablera sig i LA. Yakuzabossen Yoshida (Tagawa) tar våldsamt över knarkhandeln i stan och använder ett bryggeri som front. Samtidigt försöker poliserna skydda sångerskan Minako (Carrere), som är ett viktigt vittne och behövs för att sätta dit Yoshida.
Det framkommer att Kenner som 9-åring bevittnade sina föräldrar dödas av en yakuzamördare, som visar sig vara just Yoshida (vad är oddsen?). Vid ett tillfälle är det nära att Kenner lynchar Yoshida, men Johhny påminner honom om att de är poliser och måste få fast skurken enligt regelboken. Kenner går motvilligt med på det, fast det slutar otippat med det motsatta - demolering av bryggeriet och ett hav av döda japaner.
Kenner och Murata tillfångatas vid ett tillfälle och placeras i en bilpress där de nästan krossas, men plötsligt bestämmer skurkarna sig för att flytta bilen till en mangel istället. Självklart hinner hjältarna fly och antas vara döda, de tar då en paus för att planera nästa drag.
Dolph mediterar till foton på sina föräldrar, sedan ägnar han sig åt att repetera kator och hoppsparka en säck i slowmotion, till ett sjysst gitarrlick (min favoritscen).
Därefter struntar hjältarna i lagboken och drar iväg på vendetta, som slutar med en samuraiduell på en japansk festival. Yoshida huggs ihjäl och brinner upp på en fyrverkerisnurra mitt i folkhavet, makabert.
Dialogen mellan huvudpersonerna är otroligt lam, många försök till vitsiga oneliners som inte ens är roliga ("you have the right to be dead" tog priset). Dolph visar inte så många känslor under filmens gång, han verkar konstant råcool och hämndlysten. Hans fysik och karate är det inget fel på, sparkarna matchar Van Damme! Flera jaktscener är frustrerande där skurkarna lyckas fly gång på gång.
Jag diggar soundtracket, sköna sweeps och japanska flöjter som passar bra.
Förutom actionscenerna (och de räcker så det blir över) är filmen rätt ointressant, men letar ni efter en hjärndöd over-the-top-rulle och har en Japan-fetisch så välj denna!
/T
