Under siege 2: Dark territory (1995)
Under Siege 2: Dark Territory (Geoff Murphy, 1995, USA)
Dark Territory är tydligen ett tågbegrepp, och när man vet var det betyder är det inte så coolt som undertitel till en Steven Segal-film. Det är generellt svårt att göra tåg coolt på film. Ändå har tåg och film varit en stadig koppling genom filmhistorien med klassiker som stumfilmspionjärverket Det stora tågrånet (1903), Orientexpressen (1974), Silver Streak (1976), Runaway Train (1985), Broken Arrow (1996) och Snowpiercer (2013). En tågfilm med samtidsrelevans är den halvt bortglömda Cassandra Crossing (1976), som handlar om ett tåg som infekteras av en virussmittad svensk terrorist samtidigt som det är på väg att krascha utför ett stup. Påminner det om något vi sett under de senaste tre-fyra månaderna?
Under Siege 2, en oberoende uppföljare till Under Siege 1, handlar återigen om Casey Ryback, marinofficeren som blev kock. Han ska åka tåg med sin brorsdotter. Det han inte vet är att just det tåget de ska åka kommer att kapas av galne datahackern Travis Dane (Eric Bogosian). Det är en enorm plan denne Travis har, han ska kapa en hemlig satellit och hota att kärnvapenbomba hela Amerikas östra sjöfront. Allt detta från ett tåg, som vid något punkt kommer in i "dark territory" alltså en tågkommunikationens motsvarighet till "radioskugga". Dane och hans galna gäng vet dock inte att Casey Ryback och hans karatetränade nièce är ombord och redo att göra motstånd.
I början av filmen finns en (för sin tid säkert otrolig) zoomningsscen, som demonstrerar den nya satellitens kapacitet. Redan där sätts tonen för filmen, då de Pentagon-anställda använder funktionen för att zooma in på en solbadande byst. Den sortens "zoom-från-yttre-rymden" finns även med i the Truman Show (1998), Enemy of the State (1998) och Men in Black 2 (2002), samt numera i var mans iPhone-app. Inspirationen till denna extravagans kommer från bröderna Eames kortfilm "Powers of Ten: A Film Dealing with the Relative Size of Things in the Universe and the Effect of Adding Another Zero" från 1977 (som i sin tur är inspirerad av boken "Cosmic View: The Universe in 40 Jumps" från 1957 av Kees Boeke(!)).
Under Siege 2 är rätt tråkig med allt tidstypiskt uzipepprande. Plotten är lite för busy, det märks att manuset är påklistrat på Casey Ryback-världen från att ursprungligen ha varit en fristående film. Ingen höjdare denna gång, alltså, men en anledning att återbesöka temat filmer på räls.
Under Siege 2, en oberoende uppföljare till Under Siege 1, handlar återigen om Casey Ryback, marinofficeren som blev kock. Han ska åka tåg med sin brorsdotter. Det han inte vet är att just det tåget de ska åka kommer att kapas av galne datahackern Travis Dane (Eric Bogosian). Det är en enorm plan denne Travis har, han ska kapa en hemlig satellit och hota att kärnvapenbomba hela Amerikas östra sjöfront. Allt detta från ett tåg, som vid något punkt kommer in i "dark territory" alltså en tågkommunikationens motsvarighet till "radioskugga". Dane och hans galna gäng vet dock inte att Casey Ryback och hans karatetränade nièce är ombord och redo att göra motstånd.
I början av filmen finns en (för sin tid säkert otrolig) zoomningsscen, som demonstrerar den nya satellitens kapacitet. Redan där sätts tonen för filmen, då de Pentagon-anställda använder funktionen för att zooma in på en solbadande byst. Den sortens "zoom-från-yttre-rymden" finns även med i the Truman Show (1998), Enemy of the State (1998) och Men in Black 2 (2002), samt numera i var mans iPhone-app. Inspirationen till denna extravagans kommer från bröderna Eames kortfilm "Powers of Ten: A Film Dealing with the Relative Size of Things in the Universe and the Effect of Adding Another Zero" från 1977 (som i sin tur är inspirerad av boken "Cosmic View: The Universe in 40 Jumps" från 1957 av Kees Boeke(!)).
Under Siege 2 är rätt tråkig med allt tidstypiskt uzipepprande. Plotten är lite för busy, det märks att manuset är påklistrat på Casey Ryback-världen från att ursprungligen ha varit en fristående film. Ingen höjdare denna gång, alltså, men en anledning att återbesöka temat filmer på räls.
/S
"Chance favors the prepared mind" - Travis Dane
Steven Seagal tar sig åter an rollen som Casey Ryback, supermilitär och antiterrorist i denna uppföljare till första filmen som utspelade sig på ett skepp. Nu är det tåg i ökenlandskap som gäller!
Ryback tar en tur på långdistanståget mot Kalifornien med sin brorsdotter Sarah. Då Ryback och den nu avlidne brodern sällan hade kontakt med varandra, är Sarah fientligt inställd till hans initialt tafatta försök att komma överens. De bondar dock mer under filmens gång.
Tyvärr har det galna datorgeniet Travis Dane (Bogosian) planer på att ta över just detta tåg. Orsaken är att två f.d. kollegor, tillika militärer, bokat en privat kupé på tåget. De besitter lösenorden till en hemlig sattelit, Grazer 1, som Dane varit med och utvecklat. Efter att ha avskedats från projektet iscensätter han sin egen död och vill nu kapa satteliten för att hämnas på sina tidigare överordnade. Satteliten ifråga skjuter strålar som orsakar jordbävningar.
Dane har en mindre armé med sig (ledda av exmilitären Penn), som tar kontrollen över en flygbas och dess helikoptrar. De stoppar tåget och genomför en blixtövertagning som pågår i några minuter, sedan rullar tåget vidare. Under tiden har de hunnit lasta ombord elektronik och samlat in gisslan.
Casey tar sig upp på vagnarna och rekar, sedan klättrar han in i ett bagagerum och samarbetar med en ur tågpersonalen.
Skurkarna konstruerar en kommunikationscentral ombord, som är svår att spåra då tåget rör sig. Kollegorna bryter ihop tämligen kvickt av hot med ögontortyr och ger ifrån sig lösenorden. Dane briljerar genom att simultanskriva lösenorden på två tangentbord för att ta kontroll över satteliten.
Militären får sedan hjälplöst titta på när Dane orsakar katastrofer över jordklotet. Dane provskjuter först en kinesisk fabrik för att imponera på anonyma, rika skurkar som han chattar med. Hans slutliga mål är att skapa en jordbävning under pentagon, för detta lovar skurkarna honom en miljard (!) dollar.
Det är slående hur slapp datasäkerheten framställs (året är förvisso -95, men ändå). Den topphemliga satteliten styrs alltså med två stycken lösenord, sex tecken långa vardera, som dessutom inte ändras över helgen. Allt hänger på att de behöver skrivas in samtidigt, vilket den ena kollegan menar skulle göra det omöjligt (!) att kapa satteliten.
Dane gör själv en tabbe när han endast tar med EN cd-skiva med koder för att styra satteliten, inga backups. När den blir stulen går hans plan nästan i stöpet.
Jag diggar Rybacks handdator (en Apple Newton!) som han McGyveraktigt tjuvkopplar till en trasig telefonkabel, grym reklam! Med den kan han faxa en varning om tåget och få militären på rätt spår. Dock undrar man varför ingen verkar ha mobiltelefoner på sig, året är ändå -95? Sådana scener ger en möjlighet att studera "vassa" gadgets från det förflutna, vilket jag finner underhållande. Likadant när Dane hackar sig in i Rybacks handdator med hjälp av hela 1 gigabyte (!) RAM-minne. Säkert en nervkittlande siffra på sin tid, som idag bara är medioker.
Slutet av filmen består av ett virrvarr av scener innehållandes explosioner, tågvagnar som flyger och brodelar som kollapsar. Ryback och Sarah lyckas fly upp i en helikopter och klarar sig oskadda.
Satteliten med sin jordskalvsinducerande stråle får en att höja på ögonbrynen, men när den börjar prickskjuta bombplan i luften ser det bara löjligt ut. Dessutom, vad är grejen med att stealth-planen flyger så pass nära tåget, de kan ju släppa missilerna på långt håll?
Det var oväntat att se generalen spelas av Kurtwood Smith, som jag annars förknippar med den hårde gängledaren Boddicker från Robocop.
Kanske är det tekniken jag mest kommer ihåg från denna film, resten glöms snabbt bort. Seagal behåller samma lugna ansiktsuttryck hela filmen igenom. Han briljerar med sin aikido, men även med hopp mellan vagnar, bergsklättring och till och med rally! Utöver stunten, en tämligen lam insats.
/T
