Striking distance (Rowdy Herrington, 1993, USA)
Bruce Willis spelar Pittsburgh-polisen Tom Hardy (som även är namnet på en brittisk skådis från 00-talet) som skapat en egen teori om en serie mord, vilket leder till olydnad och en nedklassning till båtpolis. Där börjar han halsa whiskey och paras ihop med blivande ”sex and the city”-stjärnan Sarah Jessica Parker. De blir ett par och fortsätter nysta i treflodsmorden…
Storyn känns igen från flera av polisfilmerna vi recenserat här på AiR, manuset känns lite hopklistrat och klichetyngt. Willis sa åtta år senare i en intervju att han ångrade filmen och att ”den sög”.
Man måste dock uppskatta castingen av Dennis Farina som olyckligt gick bort för ett par år sen (han var själv snut i 20 år innan han började med skådespeleri). Filmen har också Frasier-farsan John Mahoney som Willis farsa… fast deras personkemi är inget att hänga på spiselkransen.
Lite sköna båtjaktscener i slutet, men det har gjorts bättre i t.ex. Amsterdamned (1988). Coolt också att kidsen Willis stoppar med sin båt är klädda exakt som är på modet idag: reebok-linne, lennon-brillor, randig skjorta.. de hade kunnat vara från 2022! Modet går i 20-årscykler…
Tydligen är Striking Distance oerhört populär i Ryssland, och i Pittsburgh är den en kultfilm som fortfarande citeras (enligt
denna artikel). Själv hade jag aldrig hört talas om den tidigare. Dock gillar jag regissören Rowdy Herringtons tidigare verk Road House. Tyvärr floppade den och Herringtons karriär kom aldrig på fötterna igen.
/S
Tom Hardy (Willis) är en tredje generationens polis i Pittsburg. Filmen öppnar med en rättegång där han anmält sin kollega Jimmy (de är dessutom kusiner!) för övervåld.
Detta får hela poliskåren att vända sig mot Hardy. Innan rättegången hinner hållas slänger sig Jimmy från en bro, vilket gör att dennes far, polischefen Nick (Farina) lägger skulden på Hardy.
Tom förlorar också sin egen far under oklara omständigheter efter en bilkrasch då de jagar en misstänkt. Hardy hoppar av tjänsten som mordutredare, sadlar om till sjöpolis och vägrar samarbeta med nya kollegor under två års tid, ända tills tuffingen Jo Christman (Parker) gör entré. De passar så pass bra ihop att en romans utvecklas.
Då och då ringer någon upp Tom, som får höra kidnappade kvinnor mördas till musik. Kropparna dumpas också på ett sådant vis att han upptäcker dem under sina patruller till sjöss.
Alla offren är kvinnor han haft förhållanden med, vilket är ett sjukt sammanträffande! Detta viftas dock bort av kollegorna som menar han bara är paranoid. Hardy misstänker att mördaren är en polis ur hans omgivning, vilket bortförklaras av polisledningen. De stoppar även honom från att forska i äldre mordutredningar, vilket gör honom ännu mer misstänksam. Filmens kusliga showdown sker i den gamla stugan där Hardy med släktingar lekt som barn.
Jag förstod tidigt att denna film kommer vara en stabil action med Willis från Die Hard-eran, och den gjorde mig inte besviken! Just kombinationen halvalkoholiserad, avdankad snut passar perfekt in på Willis, trods detta var han här inte lika tuff som McClane. Samtidigt kändes insatsen ändå inte "inringd hemifrån", för han gjorde ett helt ok rolltolkning. Kanske var det därför denna film inte är lika känd i jämförelse, själv fick jag reda på dess existens tack vare ett foruminlägg där diverse klassiska 90-talsactions listades. Det var också kul att se mer av Sarah Jessica Parker, som främst är känd från tv-serien "Sex and the city".
/T
