Shoot to Kill (1988)

Publicerad 2022-01-17 21:07:29 i 80-tal,

Shoot to Kill (Roger Spottiswoode, 1988, USA)

En juveltjuv i San Francisco lyckas komma undan polisomringning genom gisslan och tricks, men FBI-agenten Stantin som förhandlade med honom ger inte upp. Agenten, spelad av en åldrad Sidney Poitier (60 år fyllda vid tiden för inspelning!), bangar inte på att jaga denna skurk över den mest oländiga terräng. Ett spår dyker upp i Kaskadbergen nära kanadensiska gränsen och Stantin tar direkt flyget upp.

Han upptäcker att tjuven har anmält sig till en vildmarksexpedition för att kunna lämna landet utklädd till turist. Stadsmänniskan Stantin känner sig utanför sitt element och anlitar (efter viss övertalning) naturguiden John Knox och de två formar filmens Buddy cop-dynamik. Knox misstror Stantins förmåga men han är oerhört ihärdig. De klättrar, rider och vandrar över bergskammar för att återfinna boven (som nu kidnappat Knox flickvän!). De hinner ikapp dem precis vid gränsen men skurken flyr i en lastbil. Den slutliga uppgörelsen blir i Vancouver, där Stantin briljerar både på land och på båt.

Det är en galen film, som bland känns som en resebroschyr med sina långa tracking shots över vandringsleder och naturvyer. En av nyligen avdöde legenden Poitiers sista roller, och det märks knappt att han är 30 år förbi sin karriärdanande roll i In the heat of the night. Filmen gör knappt ett knyst om det faktum att Poitiers karaktär är en ensam afroamerikan bland mestadels WASPs. En gång när han och Knox möter en upprörd brunbjörn gör Stantin ett skämt om att björnen betedde sig som han aldrig sett en svart man förut. Poitier i vildmarken fick mig att tänka på en bok av pastor James H. Cone, om hur afroamerikaner inte känner sig hemma i skogen på samma sätt som andra amerikaner kanske gör, på grund av historien med lynchningar. Poitier gjorde banbrytande rolltolkningar i filmer om rasmotsättningar och var den första svarta skådisen att vinna en oscarstatyett. Denna filmen kanske inte är hans finaste insats, men väl en rolig action som borde klippts ner med 20 minuter.

Top tio Sidney Poitier-filmer:

Blackboard jungle (1955)

Paris blues (1961)

Edge of the city (1957)

Defiant ones (1958)

Raisin in the sun (1961)

Pressure Point (1961)

In the Heat of the Night (1967)

Guess who’s coming to dinner (1968)

The Jackal (1997)

Shoot to kill (1988)

Annars är det kul att skurken spelas av Sgt Zim från Starship troopers, och att den kvinnliga guiden spelas av en ung Kirstie Alley. Filmen fick titeln Deadly Pursuit i Storbritannien. Bra filmmusik också, tidstypiska elektroniska tom-toms höjer spänningen (komponist: John Scott).

You mountain men do this kind of shit a lot?

- Stantin, efter att ha dragit upp Knox efter ett fall

Filmen öppnar starkt med en utpressning som går snett. Den viskande gärningsmannen tar en juvelerares fru som gisslan, FBI blir snabbt inblandade. Agenten Stantin (Poitier) leder insatsen och misslyckas - frun avrättas och gärningsmannen lyckas fly med ädelstenarna.

Lite senare får vi se gärningsmannen försöka korsa gränsen mot Kanada. Pga. avspärrningar tvingas han improvisera och smälta in i en grupp hajkare/sportfiskare som ska upp i bergen. Stantin får upp spåret och vänder sig till den lokala enstöringen och bergsguiden Knox (Berenger) för hjälp. "Big city" möter "mountain man", med alla kulturkrockar vad det innebär.

Fientligheten i början övergår till irritation (Knox är den skyldige), men efter att de blivit påkomna av en snöstorm på berget tvingas de tillsammans gräva bivack för natten. För att få upp värmen delar de sovsäck och bondar som resultat. Därefter är stämningen mycket bättre.

Den andra guiden Sarah (Alley), som också är Knox tjej, leder gruppen som verkar bestå av oerfarna slöfockar. Man skulle kunna tro att hon har koll på läget - men sedan får vi se dem övernatta under bar himmel, inga tält någonstans. Man vet initiellt inte riktigt vem i gänget som var brottslingen - tills han plötsligt kastar ner de övriga i en ravin och tar Sarah som gisslan, för att hjälpa honom korsa gränsen.

Mot slutet undkommer boven och Sarah, de spåras sedan till Vancouver, där Knox och Stantin påbörjar den slutliga jakten på juveltjuven.

Vilken tidsmaskin! Om man, som jag, gillar vandring, är det otroligt intressant att se retro-ramryggsäckar och annan med dagens mått daterad 80-talsutrustning de har med sig. Bland annat syns en full size-stekpanna (!) under matlagning, jag antar att ultra light-conceptet inte riktigt fanns då. Ljudspåret var lika retro och hade en abundans av pitchade trummor och saxofon, en vinnande kombo!

Av beskrivningen att döma skulle denna film vara lik Cliffhanger - och det var den! Scenen där guiden traverserade längs metallkabeln för att hämta "hissen" såg ut att ha inspirerat Renny Harlin. Fallet som följde - en whipper på hamparep - skulle ha brutit ryggen på Knox, ändå klarade han sig. Sedan följde ett montage av primitiv topprepsklättring. När de kommit längre på vägen plockade Knox fram ett klätterrep, man undrar ju varför det inte användes innan?

Samtidigt glänser Cliffhanger med vackrare vyer och grandios action, vilken i denna film är nedtonad. North Cascades framställs som vackert, men har ingen chans mot Dolomiterna! Även klättringen i sig var mindre "Hollywood" och mer realistisk här.

Denna film är absolut sevärd, vila i frid Sidney Poitier (som gick bort den 6 januari 2022 och blev 94 år gammal).

Kommentarer (0)

actionirutan.blogg.se

Två snubbar kollar blandad actionfilm och spånar fritt.

Shoot to Kill (1988)

Kommentarer

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Shoot to Kill (1988)

Kommentarer

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela