Timecop (1994)
Timecop (Peter Hyams, 1994, USA)
Timecop är en story där polisen fått tag i tidsmaskin och reser fram och tillbaka för att lösa brott. Snurrigt? Ja. Det låter som en lam story, men filmen lyckas hålla det ganska coolt. Det är en sci-fi-spinn på snutgenren som för tankarna till Philip K. Dicks idéer om pre-crime. Det börjar med att Max Walker (van Damme) dyker upp i vilda västern på 1860-talet och omdirigerar guldtackor. Sen åker han till Wall Street precis innan börskraschen 1929 och omarrangerar pengaflödet. Det verkar som han gör förvånansvärt lite polisarbete och mer punktinsatser för att styra om pengar. Det visar sig att han gör dessa ärenden på begäran av en korrupt politiker som behöver pengar till sin valkampanj (Ron Silver). Han börjar resa fram och tillbaka och återfinner sig hela tiden i en ny framtid, baserat på vilka ändringar som gjorts under hans historiska ingrepp. Det hela blir lite ansträngande, och det må vara den enda van Damme-filmen där han brytning är lättare att förstå är handlingen… men det finns några coola fightscener (håll utkik efter jcvd i spagat över diskbänken, eller när han stoppar en väskryckare med en hotande fot framför nyllet).
Jag påminns om filmen Rovdjuret där den laserskjutande utomjordingen kastar fram en musköt som visar att de har besökt jorden tidigare i historien (eller kan rent av resa i tiden). Filmen lider lite av 90-talsmättnad och den snurriga storyn sänker känslan lite. Men för den som diggar van Damme-filmer går den nog hem (förresten är detta hans mest inkomstbringande film till dags dato).
/S
You were at a disadvantage in this from the beginning. You see, I'm an ambitious Harvard-educated visionary who deserves to be the most powerful man in the world. And you, you're a fuckin' idiot who never figured out that the only way to make anything of himself with all that fancy kicking is on Broadway.
- McComb tror sig ha överlistat Walker
Polisfilmextravaganzan rullar vidare med denna scifi-inspirerade titel från actionfilmernas guldålder! JCVD i högform, skapligt CGI och ett enastående ljudspår (tack till Mark Isham) utlovas.
Georgia, 1863: En guldtransport rånas av en mystisk främling med moderna automatvapen.
Wall Street, 1929: En affärsman fyndar värdepapper under kraschen. Han lyssnar på en freestyle och drar fram en tidning från 2004 för att se vad som kommer stiga i värde.
Vad dessa anakronismer har gemensamt är att tidsmaskinen uppfunnits 1994 och någon försöker sko sig på detta. En grupp amerikanska senatorer blir då kontaktade för att skapa en ny myndighet, Time Enforcement Commission (T.E.C.), som ska hålla koll på obehörigt tidsresande, för att inte riskera oförutsägbara förändringar i framtiden. Problemet är att en av senatorerna som styr projektet, McComb (Silver) själv har ohederliga planer för tidsresandet.
Van Damme spelar Max Walker, en snut i Washington DC. Hans fru Melissa (Sara) har en dag något viktigt att berätta, men han är för upptagen av annat för att lyssna. Samma kväll, på väg hemifrån till ett akut uppdrag, blir han brutalt och oprovocerat överfallen av ett okänt gäng. De lämnar honom blåslagen och spränger huset i småbitar så frun omkommer.
10 år senare är Walker toppagent inom T.E.C. Men han är en sliten skugga av sitt forna jag, som lever för jobbet och fortfarande plågas av det förflutna. Utanför uppdragen leder han en tragisk tillvaro, kvällarna spenderas i en tom lägenhet framför TVn där gamla egeninspelade filmer på frugan från -94 går på repeat. Han dricker tequila direkt ur flaskan och kan återberätta all dialog utantill, en stark och oerhört sorglig scen.
T.E.C. skannar konstant av världen efter störningar med sin superdator och kan identifiera platser där tidsresande kan ha skett. Walker beger sig dit och stöter på McComb, som kontaktar sin yngre motsvarighet för att stoppa sitt livs sämsta affär och överlämna instruktioner på hur han ska bli president. Walker lyckas inte avbryta detta och McComb hinner fly.
Efter hemresan är världen dit Walker återvänder förändrad, vilket påverkades av McCombs agerande i det förflutna. T.E.C. håller på att upplösas, hans chef känner inte längre igen honom och McComb är tippad favorit i presidentvalet. Walker beslutar sig då för att återvända till ödesdagen för 10 år sedan och förvarna sin fru. Inför den nattliga attacken kommer han tillbaka till huset och kan nu ligga ett steg före plågoandarna (det var McComb som stod bakom!). Genom sin list och styrka kan Walker besegra dem och hålla såväl frun som sin yngre motsvarighet levande.
Walker återvänder sedan till en modifierad verklighet där McComb inte existerar och T.E.C. fortfarande är operativt. Det självkörande bilen tar honom till det gamla huset, där han chockad kliver ut och möts av sin son och fru! Han har ovetandes skapat en kedjereaktion som återställde livet till det han hade drömt om i så många år.
Van Damme briljerar här med hela sin arsenal av slag, sparkar, knivfight, skottlossning och oneliners. Hans vighet verifieras genom en scen där han hoppar upp och hänger på diskbänken i spagat (hans visitkort?) för att undgå en elektrisk stöt. Lite oväntat kom en intim scen tidigt, ynka 10 minuter in i filmen! Man förstod sedan orsaken till detta, när hans fru omkom lite senare. Han gör en helt ok roll, det enda man kan klaga på är språket - Van Damme talar med kraftig brytning och det är stundtals svårt att förstå vad han säger! Faktum är att hans fru pikar honom för det i filmen. Han måste ha jobbat på uttalet efteråt, för en tydlig skillnad märks i "sudden death" som kom året efter.
Den storvuxna torpeden med långhårig mohikanfrisyr och metallboots var säkerligen dödstuff -94, idag skakar man bara på huvudet åt utseendet. Denne stod även för filmens lökigare repliker, såsom "say aaah" eller "you're a clever boy, sleep on it a while".
Varför skapa en hemlig myndighet när det endast finns en tidsmaskin (utöver prototypen), som man också har kontroll över? Tidsmaskinen var tydligt inspirerad av tillbaka till framtiden. Den liknade en Delorean till formen och behövde komma upp i hastighet för att skicka någon genom tiden. Det som gjorde färden extra nervig var att tidsmaskinen störtade mot en betongvägg! Minsta fel och tidsresenärerna skulle omkomma (två blodfläckar på väggen vittnade om ett tidigare sådant fall). Det undgår mig varför man bara inte byggde en säkrare lösning? För att återvända från tidsresan användes däremot en liten dosa, smidigt.
Hela konceptet med tidsfärd förklarades alltför hastigt, det märktes att man ville få det överstökat och fokusera på JCVDs sparkar istället. Framtidsresor var omöjliga och det var farligt att resa tillbaka och ändra något, då det kunde ge oanade konsekvenser när man återvände. Vissa scener (gallerian, nattliga anfallet) syftade på tidsloopar som kunde ha gjorts bättre. Den slutliga bataljen innehåller en massa klättrande på taket mitt i en åskstorm, har de ingen självbevarelsedrift?
Bilarna år 2004 framställdes som supermoderna men såg ändå oerhört plastiga ut. Ärligt talat fick vi bara se Walkers bil köra runt på tomma gator, budgeten täckte kanske inte fler modeller? Åtminstone var insidan fullspäckad med lampor och skärmar. Man kunde också skymta en futuristisk smartahem-dator som meddelade om mail och annan status.
Undrar varför man valde ett intervall på just 10 år egentligen, hade 5 år fram i tiden inte varit futuristiskt nog? Det känns då extra hemskt att Walker inte kunnat gå vidare med sitt liv så lång tid efter fruns död, vilket även hans chef poängterar.
Den klyschigt sofistikerade och kavajprydde mästerhjärnan för tankarna till Die Hard, han är som en billigare version av Hans Gruber. Av alla diaboliska planer som filmskurkar kan ha, vill McComb bara vinna presidentvalet, så icke-coolt...
Det känns snopet att jag inte ens hört talas om denna film förrän nu! Mitt tonårsjag hade säkert diggat den hårt, en stabil actionrulle med tidsresande och ultravåld! Filmen kändes mycket mörkare och seriösare än de tidigare Van Damme-titlarna som gästat bloggen. Så se om denna ASAP och lägg särskilt märke till ljudspåret.
/T
