Midnight in St. Petersburg (Douglas Jackson, 1996, UK)
I öppningsscenen möter vi Michael Caine som kufisk privatdetektiv i Rysslands kulturhuvudstad. En osannolik plot om plutoniumstöld och styltigt skådespeleri är inget som ger några fördelar till denna tvfilm från 1996. Dock roligt att få se fd Petrograd strax efter Sovjetunionens fall.
Michael Caine spelade Harry Palmer fem gånger, första gången i Ipcress File 1965. Karaktären, skapad av Len Deighton, skule vara en mer nedtonad motvikt mot Ian Flemings James Bond. I Midnight in Saint Peterburg spelar han mot Jason Connery, en halvlyckad skådis i skuggan av sin kändare pappa Sean (som ju spelade Bond på 60-talet). Omständigheterna kring denna filmproduktion var så horribla att Caine halvvägs in bestämde sig för att överge skådespelarbanan, och den känslan återspeglas i slutprodukten. Caine och de andra skådisarna gör undermåliga insatser och det lyser verkligen igenom att de vill vara någon annanstans. Dialogen är skrattretande och ologisk - ryssarna pratar direktöversatt från engelska och brytningarna är sämre koordinerade än SJ:s tidtabell.
Men, om man är intresserad av västliga filmer inspelade i forna sovjet så kan denna kalkonliknande film ändå vara intressant, då man får se staden på 90-talet. Andra tidiga filmer är Russia house (1990) och Red Heat (1988). En rysk film från samma period är Brat från 1997 (som dock är inspelad i Moskva).
/S
Handlingen kretsar kring britten Harry Palmer (Caine), en Moskvabaserad P.I. Tillsammans med sin kollega Nikolai (spelad av Sean Connerys son!) tar han sig an ett uppdrag på att spåra ett kilo stulet plutonium. Spåren leder dem till Sankt Petersburg, därav filmtiteln. Väl på plats måste de tillsammans finna godset innan det hinner lämna landet.
Balettdansösen Tatiana, Nikolais flickvän, blev snabbt inblandad i äventyret, i rollen som gisslan. Hennes far som basade över Eremitagets utställning blev utpressad till att lämna över dyrbar konst, som figurerade som betalning i plutoniumaffären.
Efter bloggens alla påkostade actionfilmer upplevdes denna spionthriler som relativt händelselös och lågbudget - men ändå på ett charmigt sätt. Bloggen har inte upplevt spionfilmer sedan
"Cloak and Dagger", på så sätt var den värd att se. Tyvärr drog den undermåliga musiken och dialogerna ner betyget rejält.
Filmens actioninslag bestod i princip av två slagsmål, en brevbomb och två eldväxlingar, kan vi ha nått bloggens nadir? Istället för påkostade stunt fick vi se otaliga shots på en oinspirerad och uttråkad Caine (med konstig frisyr) vandra runt bland slitna byggnader. Palmers och Nikolais bil var något oväntat en mörkblå Volvo 940!
Det verkar finnas en följetong som handlar om Palmer, men inget som jag tidigare sett. Kanske är det därför jag hade svårt att följa handlingen och blev förvirrad av mängden karaktärer som dök upp under filmens gång, utan någon bättre introduktion.
Det som däremot gjorde filmen intressant var alla vyer över 90-talets St Petersburg! På den tiden föreföll det f.d. socialistlägret som relativt outforskat och exotiskt för gemene filmtittare. Som barn besökte jag staden några gånger under slutet av samma årtionde, och kunde här uppleva flashbacks från de resorna (liksom med GoldenEye). Många av stadens landmärken visades upp; man fick bland annat se Eremitaget, kryssaren Aurora, Smolnyj-, Kazan- och Isakskatedralerna, egyptiska bron - listan kan göras lång. Även gamla ryska bilar fick sina minuter i rampljuset. När eftertexterna rullade fortsatte stadsvyerna visas, kanske ville filmmakarna locka presumtiva turister?
Detta är en seg och händelselös film som inte bjuder på något speciellt, men som kanske ändock räcker i brist på bättre.
/T
