Midnight Run (Martin Brest, USA, 1988)
Midnight Run" (1988) är en frejdig mix av action, komedi och värme, med Robert De Niro och Charles Grodin i huvudrollerna. De Niro spelar Jack Walsh, en prisjägare med uppgift att få tillbaka den förskingande revisorn Jonathan Mardukas (Grodin) från New York till Los Angeles. Det som borde vara ett enkelt jobb förvandlas till ett fartigt äventyr fyllt av polisjakter, lurendrejerier och en oväntad vänskap.
Kemin mellan De Niro och Grodin är filmens centrum, med Grodins lustiga fyrkantighet som perfekt kompletterar De Niros tuffa men ändå humoristiska prisjägare. Deras skämt är hårda, och deras framväxande vänskap ger djup till vad som kunde ha varit bara ännu en actionkomedi.
Filmen balanserar sina komiska inslag med starka ögonblick av spänning och mänskliga inslag, vilket gör att publiken bryr sig om dessa karaktärer bortom deras eskapader. Bland birollerna ser vi Yaphet Kotto, John Ashton och Dennis Farina, som alla bidrar till det kaotiska nöjet och ger var och en sin unika smak till den slutliga mixen.
Regissören Martin Brest håller farten livlig och berättelsen engagerande, vilket gör "Midnight Run" inte bara till en jaktfilm utan en resa om förståelse och försoning. Det är en film som har åldrats väl, som erbjuder skratt, spänning och en varm blick på mänsklig koppling mitt i kaos. Rekommenderas varmt för alla som letar efter en feel-good-film med innehåll.
/S
Med en titel som för tankarna till ett känt lopp på Södermalm, handlar denna wunzafilm istället om prisjägare. Känslan, pulsen och jublet som utlovas i det förstnämnda lyser här tyvärr helt med sin frånvaro.
Jack Walsh (De Niro) är en sliten expolis, som maffian jagat iväg från Chicago.
Han sysslar nu istället med att jaga efterlysta brottslingar i L.A. och lämna in dem hos polisen. Det genererat intäkter, men han är inte direkt förtjust i sin livssituation.
En dag får han ett lukrativt förslag: leta reda på bokhållaren Mardoukas (Grodin) som stulit från maffian, leverera honom till L.A. och få hundra tusen dollar! Jack som behöver pengarna för att starta ett nytt liv tar sig an uppdraget.
Vad han inte vet är att denne person även samtidigt är måltavla för både maffian och FBI, plus en konkurrerande och irriterande rival.
Jack lyckas spåra och haffa Mardoukas i rekordfart, men därefter börjar svårigheterna. Pga en fejkad flygskräck tvingas de åka på roadtrip genom staterna medelst tåg, buss och bil samtidigt som mafiosos, agenter och rivalen ligger tätt inpå.
Först behandlas Mardoukas som en brottsling, Jack menar att han bara gör sitt jobb - trots att Mardoukas förmodligen kommer fimpas direkt i fängelset. Sedan framkommer att han donerat de stulna miljonerna till välgörenhet. Under resans gång blir de faktiskt vänner, Mardoukas får ägna sig åt samtalsterapi för att reda ut Jacks trassliga liv och sumpade relationen till exfru och dotter.
Filmen var alldeles för lång, med repetitiva "running gags" som återkom för många gånger, bland annat det konstanta småtjafsandet. Det blev tröttsamt att se Mardoukas bli undanryckt av rivalen eller halka efter gång på gång.
Överflödet utav svordomar per telefon nådde groteska proportioner, jag ledsnade snabbt även där.
Det som mest slog mig med filmen var hur karaktärerna tände en cigg på bussen, flygplanet, café, ja i princip överallt! Tack och lov är detta inte förekommande i Sverige längre, jag har någon minnesbild från en japansk restaurang på Rådmansgatan där vi gymnasieelever åt middag och reagerade på all rök i lokalen som förstörde smakupplevelsen.
En annan reflektion var när rivalen enkelt ringde upp Jacks bank, fick reda på var den senaste transaktionen ägde rum samt kunde spärra kortet. Var det verkligen så slapp säkerhet då, jämfört med dagens frekventa bank-ID-verifieringar vid kontakt med diverse kundtjänst!
Idén till att se denna film kom från en exkollega som talade sig varm för hur "så jävla skön" den var, tyvärr bildade jag mig en radikalt motsatt åsikt.
/T
