actionirutan.blogg.se

Två snubbar kollar blandad actionfilm och spånar fritt.

Cop (1988)

Publicerad 2022-04-17 21:56:00 i 80-tal,

 
 
Det är anmärkningsvärt att det 1988 inte bara var premiär för denna film, Cop, utan även för titlar som  Maniac Cop, Rent-a-Cop, Blue Jean Cop, Midnight Cop - och Hollywood Cop. Måste varit ett rekordår för snutfilmer, något vi kommer se mer av framöver på ”Action i rutan”. Vår polisfilmextravaganza började redan med "Out for Justice", och fortsätter här med ”Cop”. Mycket nöje!
 
Cop (James B. Harris, 1988, USA)
 
James Woods är en loose cannon cop som löser mord i Los Angeles. Hans flippighet märks redan inom de första fem minuterna då han först berättar mordhistorier för sin sjuåriga dotter, sen helt sonika dödar en snubbe för att sen umgås med en eskort. Men: han är en duktig kriminalare, och blir snart en misstänkt seriemördare på spåren. Spåren leder till en feministisk bokaffär, och därifrån blir förvecklingarna bara fler och fler…

 En mood piece-film med perfekt rollsatt James Woods i rollen som den excentriska snuten. Lite väl grafisk ibland, men det är väl så med seriemördarfilmer? Det måste vara bloggens första av den sorten. För regi står J.B. Harris, som tidigare var assistent åt regissörgeniet Stanley Kubrick, vilket märks i flera tracking shots. Storyn är baserad på en tidig James Ellroy-roman, denna mästare av hårdkokta Los Angeles-deckare. Det är bloggens åttonde LA-film (om jag räknat rätt) och den andra med James Woods, efter The Hard Way. Woods slog igenom när han spelade galna typer i filmer som the Onion Field och Eyewitness. På senare tid har han utmärkt sig för avvikande beteenden i sitt privatliv, bl a blev han droppad av sin agent (”cancellerad”) pga sitt politiska engagemang, något som också lett till periodvis avstängning från twitter. Men det finns en obeskrivlig charm med denna skådis, som kommer till sin rätt i denna film, med en kraftfull slutscen, som showcasar hans oberäkneliga lynne. Som slutord lämnar jag er med recensenten A. Liddells beskrivning av James Woods diskreta charm:

 ”James Woods is the most underrated of all the great actors. Maybe it's because he hasn't starred in enough 'classics', but there's something fundamentally troubling in his personality that discourages full recognition. It's not because he usually plays villains - audiences have had great affection for the hateful throughout movie history. Woods is too normal to be a melodramatic villain; he's a tensed up, selfish, narcissistic, arrogant jerk. He has neither redeemable qualities, nor conventional charisma. His look compounds these drawbacks with its strangeness - it somehow seems all wrong; his body is to wiry for his head and shoulders, his head is reptilian and bug-eyed. And yet he charms by his total indifference to what we think of him. He's also very funny.”

/S

Woods reprisar återigen rollen som snut. Se en liknande, tidigare recenserad film här.
 
I detta universum spelar han Lloyd, en kufisk, jobbfixerad inspektör som i princip bor på kontoret och livnär sig på cigg, kaffe och hämtmat. För honom är jobbet allt, vilket slår familjelivet i spillror. Som godnattsagor återberättar han sina tidigare case för sin dotter. Hans fru får till slut nog och sticker, tillsammans med dottern. 
 
Desto mer tid kan han då lägga på kartläggning av en misstänkt seriemördare som under 15 års tid tagit livet av unga kvinnor. Detta är något Lloyd börjar misstänka när han snubblar in på en brutalt mördad kvinna tidigt i filmen. Men hans teori övertygar inte polischefen, varför han är på jakt ensam. Senare får han nys om en 7 år gammal våldtäkt, och efter nystande i denna upptäcker han att vissa i hans närhet är inblandade, men kan det leda honom till seriemördaren?
 
Är det bara jag eller var filmen onödigt komplicerad? Med nästan 2 timmar på sig borde filmskaparna hunnit förklara mer, men icke. Jag hade svårt att hänga med när nya personer hela tiden introducerades och flera kopplingar var oklara. Här var det verkligen "mycket snack och lite verkstad", jag checkade ut mentalt under långa konversationer och överflödet av sega, händelselösa perioder. 

Woods är en kul skådespelare, tyvärr en substandardinsats i detta fall. Jag önskar att han hade mer av "the hard way"-feelingen även här. 
 
/T

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej
Flag Counter

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela