actionirutan.blogg.se

Två snubbar kollar blandad actionfilm och spånar fritt.

Vigilante (1982)

Publicerad 2020-05-13 20:22:28 i 80-tal,


Vigilante (William Lustig, 1982, USA)


En klassisk "ta tag i brottsligheten i egna händer"-historia! På engelska kallas den här sortens filmer "vigilante films" och det medför att den här filmen har en väldig lämplig titel. Fabriksarbetaren Eddie Marino är en stabil medborgare och medelamerikan (en s.k. "average Joe"), men han förändras snabbt när ett sadistiskt kriminellt gäng brutalt angriper hans fru och mördar deras son. När en korrupt domare låter brottslingarna gå utan straff, börjar blodet pulsera inom Eddie och han svär att han ska hämnas på våldsverkarna.

Öppningsscenen är väldigt effektfull, och med ett starkt synthsoundtrack görs denna film i passande minimalistisk regi. Det känns nästan som att den skulle vara gjord i en annan era, för stilen känns ovan för tidigt 80-tal. En syskonfilm till denna är Bronsons "Death Wish" (recenserad här) och en annan likartad film som vi recenserat är Glickenhaus Shakedown (fast den handlar om "vigiliante cops").

Kulturhistoriskt var detta en period då New York var väldigt grittigt och plågat av brottslighet (innan borgmästare Giuliani städade upp (jag minns själv skillnaden mellan min barndoms besök där 1991-1992, 1994, 1998, 2002)). Medborgargarden var på modet (med bland annat baskerbeprydda gruppen "Guardian Angels"), och allt fler civila beväpnade sig för att känna sig säkra. Året efter att denna film kom ut skedde en emblematisk händelse i NYC tunnelbanesystem som skulle få stora konsekvenser. Enstöringen Bernie Goetz satt på Broadway/7th Ave-tåget mot sin bostad då ett tonårsgäng kom in i vagnen och störde friden. De började be om bidrag på 5 dollar från passagerarna och Bernie kände sig besvärad. När de började närma sig honom tog han ett stadigt grepp om revolvern i jackfickan och förberedde sig på att skrämma bråkstakarna. När de började bråka med honom var han väl ovanligt käftig vilket sporrade dem, och ett bråk uppstod. Goetz blev så upprörd att han avfyrade flera skott på ungdomarna och några av dem dog.

Goetz blev en symbol för medborgaren som tröttnat på buset, precis som Bronson i Death Wish tio år tidigare. Historien om Goetz låg bakom Joel Schumachers idé till sin film Falling Down (1993) och även senaste oscarvinnaren Joker (2019) har tagit intryck av Goetz. Även den populära komediserien Seinfeld ägnar en replik åt Bernie Goetz, som blev en symbol för "medborgarvåldet" under lång tid efter händelsen.

William Lustig skulle efter denna film göra sin splatterklassiker "Maniac cop" och denna underuppskattade film har hamnat i dess skugga. Väl värd att se för alla som uppskattar snygg action från tidigt 80-tal - även om Death Wish är en mer fulländad iteration av genren.
 
/S
Huvudpersonen Eddie Marino (Forster) får av en slump reda på att flertalet av hans kollegor är vigilantes, ledda av Nick (Williamson). De har tappat hoppet på att rättsväsendet kan skydda dem och beväpnar sig själva, kidnappar och gör sig av med skurkar på egen hand. Men det tycker Eddie initialt inte om, han litar på att sådant är polisens och domstolarnas uppgift. 
 
Samma dag bevittnar hans fru hur gängledaren Rico misshandlar en anställd på bensinmacken hon befinner sig på. Då ingen annan vågar ingripa, konfronterar hon gänget ensam, vilket leder till att de skuggar henne till hemmet. 
Trots att det är mitt på dagen inleder de en fullskalig home invasion. Frun blir grovt misshandlad och hamnar i koma med livshotande knivskador. Sonen som gömt sig i badkaret blir brutalt mördad med ett hagelgevär. Grannarna vågar inte vittna och håller tyst.
 
Det tragiska för Eddie slutar dock inte där. Han får uppleva en rättegång med en korrupt försvarsadvokat och en likgiltig domare. Trots Ricos multikriminella förflutna döms han till ynka två års villkorlig dom. Eddie får ett raseriutbrott och hoppar på domaren, som resultat blir han själv fängslad en kortare tid. 
 
Under tiden som Eddie sitter i fängelse nystar hans kollegor i var knarklangarna får sina leveranser ifrån. Gatulangaren leder den till en hallick, som visar sig få drogerna av en högt uppsatt politiker, vilken kort därefter skjuts ner av Nick.
 
När Eddie väl kommer ut ur fängelset ansluter han sig till kollegorna för att ta tillsammans ta kål på gängledaren.
 
Jag trodde att fimen skulle handla om tuffingen Nick som medverkade i öppningsscenen, tyvärr blev det inte så. 
Öväntat följde en något malplacerad scen där en familj hade picknick, och huvudpersonen visade sig vara den mindre karismatiske och mestadels tyste Eddie.
Filmhandlingen får en att tänka på originalet "Death wish" som kom ut flera år innan. Vigilante har i jämförelse alldeles för lite action, seg handling och trist huvudperson. Den grymma musiken (och Nicks tuffhet) är det enda som utmärker filmen, egentligen. 
Scenerna där vigilante-gänget konfronterar underhuggarna är oftast lama, lite rapp med påkar och inget mer. 
 
Det är slående hur krystad handlingen upplevs. Scenerna är löst ihoplänkade, stoppade filmskaparna in dem på måfå? Det känns som att de prickade av en lista. Liksom, det borde finnas med en biljakt, vi lägger in den här. En nakenscen saknas, här blir det bra. Resultatet blir en rörig historia.
 
 Många frågetecken dyker upp under filmens gång:
 
Varför behövde gänget muta sin egen försvarsadvokat?
Varför ville gamlingen i fängelset agera skyddsängel åt Eddie och hur kunde han ensam spöa två muskulösa karlar?
Varför behövde gänget meja ner några random snutar sent i filmen?
Varför var gängledaren Rico så enkel att komma åt?
Varför var den kallblodige underhuggaren Prago obeväpnad och blev så simpelt besegrad i en oinspirerad klimax?
 
Jag kan förstå huvudpersonens besvikelse på samhället, för jag blir lika besviken på denna film. Efter att ha läst om handlingen i förväg såg jag fram emot en grym hämndrulle, som tyvärr visade sig lika tandlös som domstolen i filmen. Skippa denna och se om Death Wish istället. 
 
/T 
 
 
 
Flag Counter

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela